Sista finslipningarna inför luciadagen
SIBBO. Första gången klänningen är på, så där på riktigt, och dags för det officiella luciafotot. Borgåbygdens lucia och hennes tärnor hade en bråd torsdag.
– Jag släpper inte ut flickorna ur bilen förrän jag är säker på vart de ska gå, säger luciapappan Kent Blomqvist när han stiger ur bilen på en gårdsplan i Sibbo, där luciatrion ska fotograferas för Borgåbladets förstasida i lördagstidningen.
Gården är en enda lervälling, så Blomqvist är rädd för att lucian och tärnorna ska smutsa ner sina snövita klänningar redan innan fotograferingen.
Flickorna sitter kvar i bilen och byter ivrigt radiokanaler på Blomqvists bilradio. Under tiden planerar Borgåbladets fotograf Kristoffer Åberg bildvinklar för det officiella luciafotot. Trion är ivriga och ser fram emot att få börja sitt uppdrag.
– Det känns jättebra att få köra i gång med luciauppträdandena, säger lucia Caroline Högel, och tärnorna Emilia Brusas och Marianna Forsell håller med.
Lugnet före stormen
Fredagen är deras sista vilodag före luciakröningen på lördag kväll, och på kvällen tänker de bara ta det lugnt och samla tankarna inför morgondagen.
– Jag ska läsa igenom sångtexterna en sista gång, så att jag säkert kan dem, och så ska jag dricka glögg och tända mysbelysning, för det tycker jag om, berättar Marianne. Caroline och Emilia har liknande planer.
– Det är bäst att låta bli att fundera alltför mycket på kröningen, då blir man bara nervös, enas de om.
Mest ser flickorna fram emot att få träffa barn och äldre personer.
– Det kanske är de som allra mest uppskattar att vi kommer, tror Emilia.
Repertoaren sitter
På torsdagens program stod, förutom fotograferingen, också en sista genomgång av sångerna, tillsammans med sångläraren Gisela Gren-Nordström. Ungefär tio sånger har trion övat in.
– Gisela har hjälpt oss jättemycket, så nu låter vi faktiskt bra och är samsjungna. Vi har också fått tips om hur vi ska värma upp rösten inför våra uppträdanden, berättar Caroline.
Någon rampfeber att tala om verkar Borgåbygdens luciatrio inte lida av.
– Mest är vi oroliga över hur vi ska lyckas hålla våra klänningar rena, det finns inte precis någon extra tid att tvätta dem, fnissar Marianne, och tittar ut över den leriga gården som de snart måste ta sig över, för att komma till det ställe som fotograferingen ska ske på. Men inte förrän luciapappa ger lov.
Och hur fotografierna blev? Det får ni se i morgondagens tidning.