Varje mobbningsfall är ett för mycket
BORGÅ. Ansvaret ligger på de vuxna, både i skolan och i hemmet, att se till att mobbning upptäcks. Vem som helst, som råkar se att någon utsätts för mobbning, kan ta kontakt med skolan och berätta om det. Vi har besökt två skolor för att höra hur de löser mobbningsproblem.
– Den som påstår att det finns skolor där det inte förekommer någon mobbnings alls, ljuger definitivt. I fjol hade vi 6 fall som utreddes, säger rektor Anne Smolander på Kvarnbackens skola.
De fall som klassas som mobbning utreds i skolans KiVa-grupp bestående av skolans kurator, rektor och två lärare. De talar med mobbarna och förklarar vilket beteende som är oacceptabelt, kommer överens om åtgärder och följer sedan upp fallet. De inblandade elevernas vårdnadshavare informeras om situationen.
Också i Strömborgska skolan finns det en KiVa-grupp som tar tag i mobbningsfall. I teamet ingår skolans kurator och tre lärare. När de för samtal med en mobbare deltar alltid två vuxna från teamet.
– Vi har en handfull fall varje år, men det finns tyvärr säkert fall som vi inte upptäcker. Och den mobbning som sker på nätet kommer vi inte alltid åt, säger rektor Carola Wiksten-Gustafsson.
Kvarnbackens skola har 367 elever i klasserna 1-6, inklusive träningsklasserna, och Strömborgska skolan har 252 elever i årskurs 7-9. Båda rektorerna tycker att stämningen i respektive skola har förbättrats under de senaste åren. Också skolornas trivselenkäter, som eleverna får fylla i varje vår, visar att eleverna trivs bra.
Alla skolor i Borgå hör till antimobbningsprogrammet KiVa skola.
Mobbning kan polisanmälas
Tidigare i höst efterlyste undervisningsminister Krista Kiuru hårdare tag mot mobbning i skolan, bland annat med hjälp av lagstiftning. Hon tror också att medling i mobbningsfall, med polisen och föräldrarna inkopplade, kunde fungera.
Det är redan nu möjligt att koppla in polisen ifall man från skolans sida, tillsammans med föräldrarna, har gjort allt man kan, men inte lyckats få stopp på mobbningen. Varken Smolander eller Wiksten-Gustafsson har någonsin varit med om att polisanmäla ett mobbningsfall. De är tveksamma till att blanda in polisen i ett tidigare skede av mobbningsutredningar.
– Vi har ett gott samarbete med våra två närpoliser, kanalerna står alltid öppna till dem. Vi hör av oss till varandra och diskuterar olika ärenden. Närpoliserna håller timmar i skolan ibland. Jag skulle nog, i samråd med föräldrarna, i första hand vända mig till våra skolpoliser, hellre än att göra en regelrätt polisanmälan, ifall vi råkade på ett mobbningsfall som vi inte själva lyckas lösa, säger Wiksten-Gustafsson.
Alla vuxnas ansvar
A och O för att minska antalet mobbningsfall och få slut på mobbning i ett så tidigt skede som möjligt, är att vuxna i omgivningen - inte bara i skolan - är lyhörda och tar sitt ansvar. Det innebär bland annat att de borde ingripa och säga ifrån genast de märker något.
– Jag hoppas att föräldrar inte tvekar att ta kontakt med oss på skolan om de hör om något, inte bara om det gäller deras eget barn. Vi hör och ser inte allt, och barnen borde få uppleva enighet från de vuxnas sida om att mobbning är oacceptabelt. Många gånger har barnen bett sina föräldrar att inte säga något till skolan, men vi behöver få veta för att kunna ta itu med mobbningen, säger Anne Smolander.
– Ofta drar sig mobbningsoffer för att berätta vad de utsätts för, dels på grund av att de skäms, dels för att de är rädda för att mobbningen ska bli värre, men jag vågar påstå att i alla de fall, som vi tagit tag i, så har läget blivit bättre, om inte alltid lösts helt. Det kan kräva upprepade samtal och ingripanden innan situationen blir bra, konstaterar Carola Wiksten-Gustafsson.
Enligt Smolanders erfarenhet är de flesta mobbare lättade när de slipper sin roll som mobbare.
– De mår inte heller bra av situationen. Jag tror inte på regelrätta straff, bättre är det att de vuxna klart säger ifrån att ett visst beteende inte är acceptabelt. Också medlöparna måste fås att inse sin roll och påminnas om individens ansvar för sina handlingar. Att få slut på mobbning är att hjälpa alla parter.
Många mobbare slutar att mobba, och skäms, när de inser hur deras handlingar påverkar en annan person. Uppföljningen av mobbningsfallen är viktig.
– Under de enskilda samtalen med en mobbare sätter vi upp mål för mobbaren, som han eller hon ska uppnå, alltså att upphöra med det destruktiva beteendet. Den som utsatts för mobbning får naturligtvis också prata med vår kurator här i Kvaba. Någon gång kan det bli aktuellt att ordna samtal där både förövare och offer deltar.
Kamratmedling vid bråk
Undervisningsminister Kiuru förde också fram möjligheten till medling i mobbningsfall. Smolander och Wiksten-Gustafsson är inte övertygade om att kamratmedling under en vuxens ledning skulle fungera.
– När det handlar om mobbning finns det inte så mycket att medla om, målet är ju att mobbningen ska upphöra. När det handlar om slagsmål och bråk på rasterna, som inte är återkommande, anser jag att kamratmedling kunde fylla en funktion, anser Wiksten-Gustafsson, och Smolander håller med.
– Det kunde lära eleverna hur man löser konflikter, den insikten kommer de att behöva senare i livet.
– I Ströhö har vi cirka 15 kompiselever, som håller ögonen öppna och kan berätta för sin handledare om de märkt något. Man måste ansöka om att få bli kompiselev, och behöver en referens från en annan elev som intygar att man är lämplig som kompiselev och kommer överens med alla. Deras insats är guld värd, de ser mycket mer än lärarna gör.
– Varje klass i Kvarnbackens skola har en vänklass. Äldre elever fungerar som stöd för de yngre i skolans vardag. Verksamheten kan bidra till trivseln och en positiv stämning i skolan.