Lekfull träning kan rädda liv
De övar sig i att göra räddningshopp, dyker efter puckar på bottnen av bassängen och drar upp varandra ur vattnet. Fyra flickor i Sibbo tränar livräddning med inlevelse hela veckan.
Cassandra Sundberg, nästan 12 år, Mathilda Sundbäck, nästan 10, Linnea Hörhammer, 8, och Janina Hörhammer, 6, sitter i simhallen i Massby iklädda mjuka byxor, strumpor och huvtröja över simdräkten. På programmet står simning med kläderna på. Flickorna lyssnar koncentrerat när simlärare Maria Sundman instruerar.
– Det är mycket tyngre att simma med kläderna på och inte så lätt att få dem av sig i vattnet. Om ni skulle ha en vanlig skjorta skulle ni vara tvungna att rulla upp den över magen för att få den över huvudet, säger Sundman.
Flickorna lyssnar och plumsar sedan i bassängen.
– Uj, vad tung, säger Janina innan hon tar några kraftiga simtag för att hållas på ytan.
Grundregeln i simskolan, och när det gäller livräddning överlag, är att alltid låta den egna säkerheten gå före allt annat. Om man inte först räddar sig själv kan man inte heller rädda någon annan. Då gäller det att uppskatta sina egna krafter rätt.
– Man måste lära sig att agera säkert. Speciellt barn tror ofta mera om sig själv, säger Sundman.
Janina sätter iväg över bassängen. Hon simmar längs kanten, så hon kan ta tag i den om hon blir trött.
– Prova om ni flyter med kläderna på, uppmanar Sundman flickorna.
– Nej, man sjunker, det har mamma sagt, svarar Linnea.
Hon provar ändå, och mamma hade rätt.
Kvar på ytan
Att simma med kläder på är tungt, och värre blir det då flickorna ska ta av sig kläderna i vattnet.
– Byxorna faller av, säger Janina medan hon sparkar för att hålla sig på ytan.
Att få av sig sockorna var svårt, och några av flickorna fick dyka till bottnen efter sina strumpor på rymmen.
Livräddningskursen är för barn som redan kan simma. Att kunna simma innebär att man klarar av att simma 200 meter i ett streck, av det 50 meter på rygg.
– Ett mål är att locka också äldre barn till simskolan, säger Maria Sundman.
Flickornas simkunnighet ställs också på prov under övningarna. När de klarat av att få av sig alla tunga kläder blir det dags att öva räddningshopp, det vill säga att hoppa i för att rädda någon annan.
– Man ska hela tiden titta den man ska rädda i ögonen. Annars kan man tappa bort honom bland vågorna och då går det inte att rädda honom. Därför får inte huvudet gå under vatten, instruerar Sundman.
– Det heter räddningshopp, men det är mera som att stiga ner i vattnet.
Att dra upp någon ut vattnet är en fråga om rätt teknik.
– När du ska lyfta så ska du göra det med benen. Du böjer knäna, och då hamnar jag under vattnet en stund. Sedan drar du upp mig med ett ryck, säger Maria Sundman.
Varken Cassandra eller Janina har några som helst problem med att hala upp sin simlärare på bassängkanten.
Samarbete med Folkhälsan
Kursen i livräddning är ett samarbete mellan Sibbo kommun och Folkhälsan. Det är Maria Sundman som tillsammans med Nina Hongell-Ekholm gjort upp timplanen för kursen. Planen finns på Folkhälsan som ordnar vidareutbildning för simlärare.
– Sedan är det upp till de lokala föreningarna om man vill ta den i bruk, säger Maria Sundman.
Hur det står till med simkunnigheten i Sibbo har Maria Sundman koll på. Det är hon som sköter skolsimmet.
– Jag upplever att de barn jag sett i skolsimmet har gått framåt. Men jag är inte helt säker på att vi nått alla. Det är alltid någon som är sjuk eller har glömt sin baddräkt, och det kan ha många orsaker.
– Att kunna simma är superviktigt. Det är ju en livförsäkring, säger hon.
Efter midsommar kör simskolorna i Molnträsk i gång. Under sex veckor kommer nästan 170 barn att lära sig simma och Maria Sundman leder den första kursen. Några få platser finns ännu kvar.
Förutom att de fyra flickorna lär sig en viktig färdighet under veckan har de roligt.
– Ska vi hoppa räddningshopp alla samtidigt, föreslår Cassandra.
– Jo, det blir kul, säger Janina och rusar till.
Det blir ett ordentligt plask.