Välgörenhet ledstjärnan för Lupusmarthor
De har roligt tillsammans, en stark gemenskap och stort stöd av varandra – och de donerar flera tusen euro om året till välgörenhet. Lupusmarthorna fick Marthaförbundets jubileumspris för sitt arbete.
Johanna Fuchs och Camilla Estlander skrattar mycket och tonen är ledig när de berättar om vad deras förening sysslar med. Men när de kommer in på det stora behov av hjälp som finns alldeles i närheten blir de allvarliga. Lupus Marthaförening är an av de minsta enskilda marthaföreningarna med sina 21 medlemmar, men verksamheten står inte i proportion med antalet medlemmar.
Lupusmarthorna ordnar aktiviteter för åldringar på Linda, stöder drogarbete bland ungdomar och ett hem för omhändertagna barn, donerar tv, dvd-spel och annan förströelse för barn till barnkliniken och delar ut stipendier i skolor. Listan kan göras mycket längre.
– Vi vill jobba för att hjälpa andra. Eftersom vi allihop har barn så ligger barn och ungdomar oss närmast hjärtat, säger Johanna Fuchs som är föreningens ordförande.
I år firar Marthaförbundet 115 år, bland annat genom att dela ut två jubileumspris för utmärkta och uppmärksammade marthagärningar under många år. Jubileumspriserna gick till Marthakretsen Dustaneh i Lappfjärd och Lupus Marthaförening i Mellersta Nylands Marthadistrikt.
– Vi är mycket glada över jubileumspriset. Det är härligt att få den uppskattningen och det visar att man uppskattar det som händer i kretsar och föreningar, säger Camilla Estlander.
Samla kvinnor
Föreningen grundades för femton år sedan av Mikaela Wegmüller som då flyttade från Grankulla till Landbo i Sibbo med sin familj. Hon beslöt sig för att samla kvinnorna på Landbo och Björnsö till en marthaförening.
– När hon ringde mig var min första tanke att jag redan sitter här mitt i skogen med två små barn, vad ska folk tänka om jag säger att jag är martha också, säger Camilla Estlander med ett skratt.
Hon har haft flera orsaker att tänka om sedan dess. Att vara martha har blivit mycket mer än ett sätt att träffa grannfruarna, i dag är Estlander ordförande för Mellersta Nylands Marthadistrikt.
När Lupusmarthorna grundades var alla tio medlemmar ganska nyinflyttade. För Johanna Fuchs var det naturligt att gå med i gemenskapen på den nya hemorten. Det blev ett sätt att lära känna sina grannar.
Att samlas var ett sätt att umgås, och i början gjorde kvinnorna sådant man förknippar med marthor.
– Vi lagade mat i början, massor av mat. Vi hade frysen full av köttbullar fastän vi inte hade så många barn på den tiden, skrattar hon.
Ganska snabbt kom marthorna fram till att de ville satsa sin gemensamma energi på att hjälpa andra. De skaffade ett fadderbarn i Afrika, Josef och på den vägen är det. Under femton år har de stött många olika mål.
– När vi hör om ett behov av hjälp så försöker vi hjälpa till om vi kan, säger Estlander.
Fester
En del av marthornas projekt är ganska omfattande. Det kräver stora summor, och dem får marthorna in främst genom att ordna fester till vilka de bjuder in sina vänner och bekanta.
– Utan våra gäster skulle det inte bli något, och vi är tacksamma mot alla som betalar kuvertavgift, säger Johanna Fuchs.
Tydligen har gästerna uppskattat festerna, för många av dem kommer igen.
Det är alltid program av något slag.
– Vi har sjungit, dansat och skrivit sånger. Vi brukar bjuda på oss själva, berättar Estlander och Fuchs.
Den första festen ordnades 1999 och var en sommarfest. Sedan har det rullat på och det har blivit både självständighetsfest på Brändö Casino och andra stora fester. Festerna brukar ge en rejäl vinst som oavkortat går till välgörenhet.
Det är mycket jobb med att ordna festerna, men damerna är välstrukturerade och alla har sin uppgift. Då blir det inte så betungande.
– Vi har arbetsgrupper för de olika uppgifterna. När man är så få som vi är så går det inte att smita undan sin del, säger Estlander med ett skratt.
Egen hund
Ett av de hjälparbeten som hittills berört mest var då Lupusmarthorna via organisationen Hope hjälpte till med att bidra till att mindre bemedlade familjer i huvudstadsregionen får en bättre jul. Första året de var med försåg marthorna flera familjer med både julmat och klappar. Att besöka dessa familjer berörde på djupet.
– Vi var själva med och förde julklapparna till familjerna och såg hur de har det. Det var gripande, säger Fuchs.
– Det finns en massa familjer som har det verkligt svårt, alldeles i vår närhet. Det väcker mycket starka känslor att se det, säger Estlander.
Lupusmarthornas följande satsning är att bekosta en del av utbildningen av en ledarhund. Hunden, som kommer antagligen föds i sommar, ska heta Lupus - förstås.
– Det har varit en lång dröm att kunna göra det. Ledarhundsskolans verksamhet är fascinerande och en hund kan förändra livet för någon som är blind, säger Estlander.
Att utbilda en ledarhund kostar omkring 50 000 euro, och Lupusmarthorna kommer att står för en del av den summan.
– Vi kommer att låta Lupushunden få en del av vår Facebooksida så man konkret kan följa med hur den utvecklas, säger Fuchs.
Gemenskap
Lupusmarthorna är en synnerligen sammansvetsad grupp kvinnor. Det är inte bara utomstående som får hjälp av dem, då någon i den egna gruppen har det svårt eller behöver stöd finns hjälpen nära. Johanna Fuchs och Camilla Estlander talar om närhet, värme, en slags en för alla och alla för en-mentalitet i gruppen.
– Vi har möjlighet att hjälpa, och därför gör vi det. Att hjälpa andra är också ett sätt att hämta kraft, om man själv har det svårt. Det har alla ibland, också Lupusmarthor, säger Estlander.
Marthorna trivs tillsammans. Varje år gör de en resa tillsammans, som de betalar ur egen ficka.
Lupusmarthorna har inget emot traditionella marthasysselsättningar som att sticka sockor och baka bullar, men det är inte deras grej.
– Visst är det roligt att sticka, men nu gör vi det som vi är bäst på. Det ska finnas olika slags marthor, konstaterar Estlander.
Det är stora projekt de drygt tjugo marthorna ror i land. Att hjälpa andra ger ändå mera än det tar.
– Den bästa belöningen är då man märker att hjälpen går fram, säger Camilla Estlander.