Alligator charmar stort som smått

Borgå. Det krävdes ingen uppvärmning, den unga publiken som i måndags fick chansen till närkontakt med Arne Alligator på Kulturhuset Grand i Borgå var salig från första stund. "Vem är det som skuttar? Är det du?" frågar Tomas Nyberg, klädd i full tropikmundering, och alla barnen sträcker upp händerna och hoppar ivrigt upp ur sina stolar.

Sibbobon Nyberg är den ena halvan av Djungeltrumman, Arne Alligators band, den andra heter Marcus Granberg.

Rökmaskinen puffar ut ett moln av rök och nu lyder frågan vem som kan hjälpa till att sota skorstenen. Barnen finner råd direkt och ropar: "Torsten med borsten!" Djungeltrumman, Arne Alligators band, river i gång på allvar.

Publikfriande Arne
– Den första skivan med Djungeltrumman introducerar Arne Alligator, men sedan visade det sig att det var Arne och inte vi som lockade publik så hans roll växte sig större, säger Tomas Nyberg.

"Är det någon som fattas" frågar han barnen och svaret låter inte vänta på sig. "Aaaarnee!" tjuter barnaskaran unisont och späder på med ytterligare några lyckostinna decibel då en stor, svansprydd, grön figur valsar in mellan palmerna på scenen.

Låttexterna är smarta – de går hem både hos unga och gamla. Barnen på Grand-konserten kan sina alligatorlåtar, och skrålar glatt med i Rockens roll, Utan blöja och Spöksången.
– Får man spela rock'n roll så här tidigt på dagen, undrar Nyberg och får ett rungande "ja" som svar.
Jag har tappat min rock, rock, rock men det spelar ingen roll, roll, roll sjunger han och barnen rockar på för fullt.

Förtjusta åskådare
Spöksången är också en klar favorit. Belysningen tonas ner, Nyberg klär sig i vit spökdräkt och stryker omkring på scenen bakom ryggen på Marcus Granberg. Jag buar hela natten lång jag vill så gärna skrämma dig. Men ingen är rädd för spöken här.

– Här finns ju inga spöken på scenen, nu luras ni, skojar Granberg med barnen som pekar frenetiskt mot spöket i kulisserna och förtjust skriker "där, där, där".

Arne och killarna sjunger och dansar rumpa-humppa, humppa-rumpa, musiken den pumpar i varje strumpa, på denna dans så är jag jättebra. Arne Alligator humppar, twistar, buggar, valsar och dansar tango så det bara viftar om reptilsvansen och gensvaret från åskådarna är otroligt, omedelbart, kan det finnas någonting roligare än så här?

Fullt ös
– Barnpublik är härlig, det är alltid fullt ös. Vi tycker också att det är riktigt roligt att göra det här, och det måste vi också tycka, för gör vi inte det så märks det och då har ingen kul längre, säger killarna i Djungeltrumman.

Arne och bandet är skickliga på att ta sin publik; minspel, fiffiga repliker, spontan, växelverkan med barnen – de största rockbanden världen är kanske de enda som har lika enträgna fans, sådana som sjunger ordagrant med i låtarna. Låten som rätt och slätt heter Arne heter han hör till dem som barnen alltid vill höra. WOO-OO Arne heter han, WOO-OO han gömmer sig ibland sjunger barnen högljutt då alligatorn på scen sträcker ut mikrofonen mot publiken.

– I dag ville barnen höra Regnskogen, det var roligt för den önskas inte så ofta, säger Granberg.

Finurliga låttexter
Skrålande kaninen, Heavy-Puppe, är en av barnens favoriter men den går inte att köra live. Jag spelar i ett heavy-band som övar i ett morotsland för vi diggar häftig rockmusik.
Låttexterna och musiken uppstår i samspel mellan Nyberg och Granberg.

– Texterna kräver mycket jobb, vi pynjar en hel del med dem. Man får inte godkänna alla idéer, det vi gör måste hålla måttet, säger de.

I låtarna leker duon friskt med språket, rimmar finurligt och strör in dialekt. Det uppskattas också av den äldre publiken.

– "He e Kokkola-dialekt he di", sa en åskådare då Torsten med Borsten öppnade munnen på en konsert i Österbotten, skrattar Marcus Granberg.

Sverigeturné
Arne och bandet är nyss hemkomna från en liten turné i Sverige.

– Det är ganska roligt att se hur de svenska barnen koncentrerar sig på att höra orden i låtarna ordentligt. Till exempel låten om rumppa-humppa är riktigt exotisk för dem. Men vi är inte så kända i Sverige, det är nog i Svenskfinland som vi har vår lojalaste publik, säger han.

Sedan 2008 har Arne och bandet också spelat på finska, då heter man Aarne Alligaattori & Viidakkorumpu. Låtmaterialet är översatt och en viss succé har muskiken gjort också på finskt håll – barnen är med på noterna oavsett språket.

– Vi har varit överallt i Finland. Bland annat har vi spelat i en djurpark i Ranua, inflikar Arne Alligator.

Språkambassadörer
Enligt Granberg ringer telefonen oftare på svenska, men bandet gör tiotals spelningar på finska per år. Dessutom ger bandet tvåspråkiga konserter, bland annat under pågående Svenska veckan spelar de på finska och svenska i Lahtis.

– Visst blir vi ett slags ambassadörer för svenska språket. Det är viktigt att värna om svenskan, säger de.

Arne Alligator utvidgar sitt revir, år för år. I år utkommer den första bilderboken med Arne som huvudperson. Boken heter Arne Alligator på Sveaborg och den riktar sig till 4- till 6-åringar. Gänget har också ett filmprojekt på gång, sessutom håller de på och skriver nytt låtmaterial för nästa Arne-skiva.

"Mera, mera, mera" ropar barnen och får en högt önskad encore. Hej jag heter Arne Alligator. Och jag går omkring här på era gator rappar Arne Alligator innan det blir dags att ta farväl. Ett är säkert, ingen behöver gå missnöjd hem. Medryckande musik, en kram av Arne och en alligator-stämpel på handryggen – en regnvåt novemberdag kan knappast bli bättre än så.