Alvar Aaltos Gammelbacka-dröm gick i kras

BORGÅ. Byggföretaget Haka ägde 100 hektar mark, naturskönt beläget, havsnära, och bara 3 kilometer från medeltida Borgå. 1966 Alvar Aalto fick uppdraget att planera nya förorten Gammelbacka för 10 000 invånare, han var heltänd på uppdraget. Bostadsområdet skulle tjäna raffinaderiarbetarna i Sköldvik: det låg på hyfsat avstånd till jobbet men samtidigt nära till servicen i centrum av Borgå.

– Alvar Aalto tyckte att markerna kring Gammelbacka gård var fantastiska och han hade stora planer på att skapa en idealstad, en lummig förort där naturen tränger sig in mellan husen, ända in på gårdsplanerna, säger Borgåbon Tommi Lindh, direktör för Alvar Aalto-stiftelsen.

Identiska husblock
Aaltos Gammelbacka formades av tretton identiska husblock. Ett citadell byggdes upp av fyra långa höghus och tre mindre höghus, placerade nästan som en solfjäder. Skogslik och parkartat mellan husen och mellan citadellen hörde till de grundläggande idéerna.

– Husen låg högt uppe medan alla grönska var lågt belägen, säger han.

Alvar Aalto såg inte möjligheterna för bra arkitektur i snabbyggda elementhus. Hans hus krävde att de skulle byggas på ställe, det vill säga att betongen skulle gjutas på byggplatsen eller möjligen fogas ihop av mindre element. I Aaltos ritningar fanns också många olika slags fönster och balkonglösningar, sådant som kostar.

Förortsskandal
Avtalet med Haka löstes upp och Alvar Aaltos planer skrotades. Tommi Lindh pratar om förorternas paradox, om den akuta bostadsbristen i slutet av 1960-talet, om hur 1 miljon finländare på kort tid måste få en bostad.

– Det hade blivit dyrt och långsamt att bygga enligt Aaltos planer, pengarna styrde och det fanns inte plats för idealism och planerad estetik. Men tänk att inte ens Aaltos planer dög, vi kan nog tala om en nationell förortsskandal, säger Lindh.

När det kom till kritan byggdes inte ett enda höghus enligt Alvar Aaltos ritningar. Gammelbacka byggdes på samma sätt som alla andra förorter i Finland i slutet på 1970-talet, det vill säga så snabbt, så högt och så billigt som möjligt.

– Gammelbacka blev en ansiktslös betongförort bland andra, konstaterar han.

Gatunätet Aaltos
Men visst svävar Alvar Aaltos ande över Gammelbacka.

Tittar man efter riktigt noga så kan man se att de långa höghusen vid Bofinksvägen till en liten del följer hans idéer. Dessutom förverkligades en stor del av hans rent strukturella idéer för förorten. Till exempel ringvägen, Slingervägen, fanns med i hans planer och egentligen kan man tillskriva honom hela gatunätet i Gammelbacka.

Samma gäller delvis husens placering, också köpcentret och skolan. Aaltos tanke var att barnen skulle kunna röra sig tryggt inom ringvägens gränser.

Grundlig arkitektarbete
I Alvar Aalto-stiftelsens museum hittar man 151 dokument som hänför sig till Gammelbacka-projektet. Hit hör bland annat ritningar och miniatyrmodeller.

– Alvar Aalto jobbade på planerna för Gammelbacka i flera års tid, från 1966 till 1970. Det var definitivt inget slit-och-släng-projekt som han sysslade med i förbigående, säger Tommi Lindh.

Aalto ritade Gammelbacka på sina pensionsdagar, men det förringar inte hans plan. Lindh påpekar att åldern inte stoppade arkitekten från att rita fantastiska byggnader, ett bra exempel är Finlandiahuset. Alvar Aalto dog 1976, 78 år gammal, då Gammelbackaprojektet var som hetast.

Skräckexempel
Tommi Lindh konstaterar att det är svårt att mäta ett områdes rykte eller image, men han hävdar att det hade haft en enorm effekt om det första Alvar Aalto-kvarteret, eller ens ett Alvar Aalto-höghus, byggts i Gammelbacka. Trots allt besöker 80 000 personer Finland varje år för att titta på Aaltos byggnader.

– Alvar Aaltos Gammelbacka väcker fortfarande diskussion. I stället för ett populärt besöksmål har Gammelbacka fått bli symbolen för förortsbyggande i Finland på 1970-talet – ett skräckexempel på hur någonting unikt blev anonymt och blekt.