Spänstig. Urda Lindberg promenerar gärna och ofta, inte sällan går turen till vackra Maren och Borgbacken.

Nyttigt med lite flås

Urda Lindberg gillar att motionera. Ofta går den dagliga promenaden till Maren och lummiga Borgbacken.

BORGÅ. – Jag brukar promenera varje dag, det blir nästan som ett behov av att röra på sig, säger Urda Lindberg, 73.

Stavarnas gummiändar klapprar taktfast mot de blankslitna bräderna på bron vid Maren. Hon traskar raskt fram längs med gångstigen som ringlar fram mellan Borgå å och Borgbacken.

– Här är så skönt, suckar hon. Och så vackert. En bit längre fram finns en gärdsgård som, vad jag kan se, är byggd enligt alla konstens regler. Den dök upp under ett veckoslut.

Lindberg brukar ha en promenadkompis, men väninnan har fortfarande ont i höften efter ett fall i våras och tvingas låta gångstavarna vila. Nu saknas draghjälpen de dagar då motion känns som någonting motigt.

– Vi brukar ringas och fråga "har du tänkt gå ut och gå i dag" och känns det som att man inte ids så brukar den andra puffa på.

Balansträna
Ibland känns det lite trist utan sällskap, Urda traskar på trots det, med eller utan stavar.

– Jag går bland med ibland utan stavar, för balansens skull. Jag brukar också stå på ett ben, till exempel då jag talar i telefon eller då jag borstar tänderna. Jag har faktiskt blivit bättre på att stå på ett ben, berättar hon.

Det blir något färre promenader under vintern, emellanåt är det så halt. Men hon har broddar att trä på skorna och stavarna hjälper också till att hålla balansen, men lite försiktigare är hon.
– Men ut måste jag ju ändå, till butiken och så.

Urda Lindberg är i god form. Hon jobbade som barnträdgårdslärare och tror själv att hon har nytta av att inte ha suttit på kontor hela, halva livet. Hon ser också till att få vardagsmotion och väljer till exempel trappor i stället för hiss.

Nyttig backe
Hon har ingen bil, och det betyder att hon på daglig basis tvingas forcera uppförsbacken till och från hemmet. Backen kan kännas väl mastig och tung ibland, men då tänker hon att det måste vara nyttigt att bli lite andfådd.

– Ibland tar jag också en omväg på väg till butiken eller till torget, säger hon.

Ett annat enkelt motionstips - bra för lårmusklerna – är att stiga upp från stolar och fåtöljer utan att ta händerna till hjälp. Små saker, jo, men rörelser som i långa loppet kan göra mycket för allmänkonditionen.

Lindberg är inte så mycket för organiserade gymnastikpass, men det händer att hon hakar på pensionärsföreningens "mysjumppa". Det är fråga om en liten gymnastikgrupp som träffas en gång i veckan. Gympan leds av en pensionerad sjukgymnast.

– Jag brukar leda sittdans i slutet av passet, säger hon.

Meningsfull fritid
Stadens seniorer har också möjlighet att gå på gym i idrottshallen, men det är mest karlarna som gillar att lyfta skrot. Det ordnas även vattengymnastik i pensionärsföreningens regi, men den motionsformen har hon inte fastnat för.

– Vatten är skonsamt för kroppen, men kloren kliar så förskräckligt.

Urda Lindberg tycker det är viktigt att ha en meningsfull fritid också som lite äldre. Det är också viktigt att försöka stämma ensamheten – själv har hon flera riktigt goda vänner att umgås med. Bland annat sjunger hon i Karmmarkören och är därtill aktiv inom Borgå pensionärsförening.

– Det krävs inte bara motion för att må bra, man måste ha kamrater och hobbyer också, säger hon.

Vi skiljs åt igen där bron över Maren möter Ågatan. Urda Lindberg vinkar och stegar i väg uppför den branta, kullerstensbelagda gränden.

– Jag tar den här vägen, det gör mig nog gott.

Spänst i benen-jippot för femtioplussare ordnas i Kokonhallen tisdag 24 september klockan 11..30-16.