Musiken ger lugn i en hektisk vardag

SIBBO. Borgå stads nya chef för hälsotjänsterna, Kati Liukko, tillträder om en dryg vecka. Hon kommer till Borgå stad från Sibbo där hon blivit känd för att på kort tid organiserat om hälsovårdscentralens mottagningar som numera är en attraktiv arbetsplats för läkare som tidigare var en bristvara i kommunen.
Att hon flyttade ut till Sibbo från Helsingfors har mest att göra med barnens skolgång.
– Vi flyttade för att vi ville ha barnen i språkbad och de måste börja senast när man fyller fem, säger Liukko som bott i kommunen sedan 2004.
Hon är född i Uleåborg och kom innan hon hunnit fylla tio till Hindersby i Kyrkslätt. Till Sibbo flyttade hon från Helsingfors där läkarfamiljen slagit ned sina bopålar. Storstaden var ändå inte riktigt rätt ställe för Liukko.
– När min treåring som lekt ute på gården började svära jäkligt mycket hemma så tänkte jag att så kan det inte vara. Jag började undra om man inte bara skulle kunna fara ut och leka och lämna dörren uppe såsom jag gjorde som barn?
Efter ett år av övertalning gick maken Tommi, som är infödd helsingforsare, med på att flytta. Transportmässigt bor de nu ganska optimalt placerat mellan jobben eftersom han jobbar som läkare i Borgå och i huvudstadsregionen och hon efter en dryg vecka i Borgå.

Gemensamt musikintresse
Huset i Eriksnäs är modernt och ljust och det är högt till tak vilket passar den musicerande familjen utmärkt. Liukko spelar violin, den äldsta sonen cello, de övriga sönerna violin och piano och Liukkos make gitarr.
– Det är en dröm, att vi skulle börja spela irländsk musik med min man, gitarr och violin. Tills vidare har vi inte haft tid.
När Liukko plockar fram sin violin och spelar Armas Järnefelts Berceuse förstår man varför hon gillar det höga rummet, akustiken är bra och violinen klingar vackert.
Musiken spelar en stor roll i hennes liv och som ung fans musikerkarriären med som ett seriöst alternativ till medicinstudierna. En av orsakerna till att hon valde att bli läkare var barnreuman som hon hade som barn. Rädslan att reumatismen skulle komma tillbaka och hindra hennes spelande gjorde att hon satsade på ett säkrare kort.
Numera är hon aktiv amatörmusiker och spelar i Sibbo kammarorkester som hon tog initiativ till för några år sedan.
– Musiken är ett sätt att slappna av och glömma allt. Speciellt klassisk musik är så vacker. Det finns så mycket vacker musik i världen som man aldrig hinner spela.

Organisatören
Att studera musik och att satsa på en musikerkarriär innebär systematiskt övande och disciplin. Liukko menar att det är egenskaper som gjort att hon fått mycket tack för sitt jobb med hälsovården i Sibbo. Hon sticker inte under stol med att livet är inrutat och allt är välplanerat.
– Jag har ett excelschema på vem som gör vad och när och vem som skjutsar vem och vart. I den här familjen är det jag som organiserar allt och berättar till min man var han ska vara och när, säger Liukko.
Utöver musiken är det numera barnens och mannens basketintresse som tar en stor del av fritiden. Alla tre pojkar spelar i Masubasket i Malm i Helsingfors och föräldrarna har fullt upp med att skjutsa till träningar och veckoslutens turneringar.
– Den äldsta har fem, den mellersta fyra och den yngsta tre träningar i veckan. Det fyller kvällarna ganska bra. Det tar en stor del av min fritid just nu men nog är det roligt också.
I dag och i morgon kommer hon att befinna sig på basketturnering. Fritiden är spikad på förhand, det är inte lätt att få in nya saker i schemat.
– Det är ett sådant skede av livet, säger hon med andemeningen att barnen så småningom växer upp och då blir det tid över för annat.

Flytande svenska
Liukko är tvåspråkig trots att hon har en helfinsk bakgrund. Medicinstudier på svenska och engagemang inom medicinarklubben Thorax har gjort att hon gärna talar svenska och gör det dessutom flytande. Devisen allas vår början bliver svår kan tillämpas också på Liukkos erfarenheter under de inledande studierna.
– De första dagarna var en chock. Första professorn mumlade och jag satt där och tänkte att jag aldrig kommer att bli läkare när jag inte ens förstår vad han säger.
Efter en tid började språket löpa bättre men erfarenheten av att inte förstå föreläsare eller kunna kommunicera med alla kurskamraterna blev en av orsakerna till att Liukkos barn sattes i språkbad redan i dagisåldern.
Hon anser att det är viktigt att äldre och sjuka får service på sitt eget modersmål men förstår också dem som bor i helfinska trakter och tycker att svenskan är jobbig och onödig.

Hund och tomater
Den sjätte familjemedlemmen heter Luka och är en labradorhanne men mycket kraft i tassarna. På morgnarna brukar matte och hund gå en runda i skogen, något som de båda gillar skarpt.
– I fem år bad min äldsta son för en hund och alltid var mitt svar att mamma är så allergisk.
Och det var hon men är det inte mera. Sedan hon flyttade till Sibbo har både björk- och hundallergin försvunnit.
– Här finns ganska mycket björkar och när man regelbundet påverkas av dem blir symtomen lättare och lättare, förklarar Liukko.
Handarbete i form av klädsömnad och stickande är ett intresse som fyller en del av fritiden. Dessutom fördriver hon tid ute i trädgården även om hon urskuldar sig att den inte är i toppskick just nu.
– Det är något jag önskar att jag hade mera tid för eftersom det är avslappnande.
Växthuset är nytt för denna sommar och tomaterna ännu långt ifrån mogna eftersom man inte hann montera upp det i våras. Odlingslådorna intill växthuset prunkar dock av trädgårdsväxter av olika slag.
Också Luka som en stund tidigare legat platt och till synes ovetande om omvärlden på hallgolvet trivs ute i det gröna. När han får redaktören som tillfällig husse medan Liukko fotograferas i sin trädgård riktas koncentrationen till grannhundarna. Några minuter senare är den tillbaka hos sin matte som formligen dränks av pussar.