En riktig sjöbjörn hittar hem

 Lasse Snellman lossar förtöjningarna på sin segelbåt och navigationsklubbens tidigare mångåriga kommodor Rabbe Lutz hoppar ombord. Den här gången går vi för motor, en liten tur i sensommarvädret.
Någon större kunskap i navigation behövs inte för att lotsa båten i sakta mak längs farleden ut till Hammars, men nog lite sjövett.
– Många kör mitt i farleden, och då är det svårt för andra båtar att få plats. Man ska hålla till höger, säger Snellman.
Kör man enligt GPS:ens anvisningar kör man mitt i farleden.
I dag är den elektroniska navigationsutrustningen mycket bra och rätt så pålitlig, förutsatt att programmen uppdateras regelbundet. Och förutsatt att man satsar på kvalitet då man köper sina program, det är stor skillnad på kvaliteten på mjukvaran.
– Man ska komma ihåg att det är ett hjälpmedel, med betoning på hjälp. Det är oansvarigt att förlita sig på dem helt och hållet, man måste kunna navigera själv också, säger Rabbe Lutz.
– Det finns mjukvara från riktigt bra till riktigt dålig.
Kompass
Det finns elektronisk utrustning i toppklass, som yrkesförarna använder sig av. För fritidsbåtfararen räcker ofta lite mindre till. En kompass och en logg hör till grundutrustningen medan plotter, radar och ekolod underlättar för båtföraren.
Lasse Snellman har ett ekolod och en logg i sin båt, förutom kompass. Åker han längre använder han kartfunktionen på sin smarttelefon.
– Det räcker bra till för mitt behov, säger han.
Ifall något skulle hända och mätarna slås ut hittar Snellman ändå hem. Han är högsjöskeppare, och vid behov kan han navigera med hjälp av stjärnorna. Problemet är att många båtfarare förlitar sig på elektroniken och inte inser att det inte räcker att ha nyaste nytt i elektronisk utrustning.
– Förr skrattade man åt att det fanns folk som rivit ut en karta ur en telefonkatalog och använde den som sjökort. Nu har man ingen karta alls. Som båtförare har jag rätt att fordra att den som kommer emot mig på havet är kompetent att köra sin båt, säger Lutz.
Gott sjömanskap
Det man inte kan köpa sig är sjövett. Väjningsplikt, kutym på havet, regler och förordningar måste man lära sig i varje fall. Det finns också en del brister i de kunskaperna hos båtförarna.
– Folk har lustiga åsikter om vem som ska väja och när, säger Lutz.
– Det man ofta saknar är hänsyn till andra båtförare, säger Snellman.
Att navigera på traditionellt vis, med sjökort, transportör och passare, borde vara en grundförutsättning för att få köra åtminstone lite större båtar, tycker både Snellman och Lutz.
– I Sverige och många andra länder i Europa finns ett obligatoriskt körkort för båtförare. Det borde det absolut finnas här hos oss också.
En annan sak som gör farleden osäker är den toleranta inställningen till roderfylleri vi har.
– En gräns på 1,0 promille alkohol på havet är helt förkastligt. Vid den nivån kan man kanske styra, men inte fatta vettiga beslut, säger Rabbe Lutz.
Ska kunna själv
En bra båtförare ska hela tiden kunna pricka in sin position på sjökortet.
– Stirrar man på instrumenten och glömmer att titta ut är det svårt att orientera sig, säger Lutz.
– Det är lätt att tappa bort sig om man inte följer med var man rör sig. Holmar ser ganska lika ut från havet sett, säger Snellman.
Trafiken på vattendragen ökar, liksom trafiken på land. En vacker lördag i juli är det trångt i farlederna, och då gäller att veta hur man ska köra. Hur man skaffar de kunskaper man behöver för att tryggt framföra sin båt på havet eller insjöarna är egalt, bara man ser till så man har kunskapen.
– Det viktigaste är att man kan navigera själv om det skulle behövas, säger Rabbe Lutz.