En släktgård med anor

Det pampiga rosa barockslottet reser sig i ändan av björkallén. Som de flesta av våra herrgårdar är byggnaderna ombyggda, återuppbyggda eller reparerade och renoverade, men det påverkar inte känslan av att stiga rakt bakåt i tiden när man går upp för den breda stentrappan.
Stor-Sarvlaks gård har varit i samma släkts ägo ända från 1400-talet och tills den sista ägaren Ernst von Born, död 1956, och hans hustru Alix von Born testamenterade den till Svenska Litteratursällskapet. Enligt testamentet får en ättling i taget till Viktor Magnus von Born rätten att bo i karaktärshuset. Nu är det Birgitta Dahlberg och hennes man Ulf Dahlberg som sedan sju år tillbaka bor där. De har boenderätten på livstid.
Att bo i ett slott där släkten bott i generationer förpliktar.
– Det här är ett kulturarbete. Enligt testamentet ska det vara ett levande hem men samtidigt finns det en plikt att bevara traditionerna och en oskriven plikt att inte idka rovdrift på godset. Det är en tolkningsfråga hur man förvaltar det, säger Dahlberg.
Hon och hennes man bor en stor del av tiden på gården. Det är deras hem, men de visar det gärna för intresserade – men med måtta.
– Många gäster innebär slitage på huset. Vi visar det gärna för dem som är genuint intresserade.
Barock
Huvudbyggnaden är ett av två kvarvarande barockslott i Finland. Det är byggt i tre våningar runt trapphuset i mitten. Planritningen är ganska nära den ursprungliga, med vissa modifieringar. Bland annat fanns ett förråd till höger om entrén tidigare, numera är det matsal. Bakom den finns en liten kammare.
– När huset byggdes fanns bara en ytterdörr och här, längst inne i huset, förvarades det dyrbaraste – saltet, säger Dahlberg.
I dag kallas kammaren det Gustavianska rummet och lämpar sig  till exempel utmärkt för en kaffestund.
Trapporna är de ursprungliga. De är något av husets hjärta eftersom alla rummen utgår från trapphuset. De är slitna av alla steg som trampat dem under åren och i urgröpta nischer står ljusstakar i trä. Nu är de elektriska, men det är lätt att föreställa sig hur stearinljusen kastade sitt sken över stenväggarna.
Under årens lopp har slottet renoverats med jämna mellanrum och är i dag komplett med alla bekvämligheter. Telefonledning drogs till gården 1886 och tre år senare också en vattenledning.
– Vattenledningen var ett stockrör som drogs till dörren till östra flygelbyggnaden, resten av vägen fick man bära vattnet, säger Birgitta Dahlberg.
På 1700- och 1800-talet, ända fram tills det förbjöds, fanns ett brännvinsbränneri på gården. Det fanns också ett brygghus där man bryggde öl och i trädgården odlades humle för öltillverkningen. Huvudinfarten till gården går längs Krogvägen vid vilken ett utskänkningsställe för resande låg.
I andra våningen har de ursprungliga golven i furuparkett tagits fram. De knakar när man går på dem och kan vara en del av orsaken till att det går en del historier om slottsspöket på Stor-Sarvlaks.
– Min mamma hörde en kvinna nynna en sång om natten. Sedan tätade de fönstren och sången tystnade. Det har också funnits tavlor som fallit ner och knakande ljud. Det finns det i ett gammalt hus.
– Men om det finns ett spöke så är det ett snällt ett. Ingen har någonsin skadats, säger Birgitta Dahlberg.
Fäder på rad
När Birgitta Dahlberg visar runt i herrgården börjar hon i stora matsalen på tredje våningen. Stor-Sarvlaks gård omnämns redan på 1400-talet och då ägdes gården av Lars Markusson. Det är ändå vid porträttet av Lorenz Creutz d.ä. som Dahlberg börjar sin berättelse.
– Hans far Ernst Creutz var den som tog namnet Creutz efter korset i vapnet. Han var landshövding och ägde både Sarvlaks och det som senare blev Malmgård, genom sin hustru. Efter hans död ärvde hans son Lorenz Creutz d.ä. Sarvlaks.
Också Lorentz Creutz var landshövding och en man med makt. Han var den första universitetsutbildade i släkten, satt i bergskollegiet och utnämndes till riksråd 1660.
– Han var ordförande i stora trolldomskommittén, som bland annat dömde häxor. Det är ju mindre trevligt, men det var i tidens anda, säger Dahlberg.
Han blev utnämd till amiral, egentligen för att ha koll på svenska flottans ekonomi. Det sägs att det var han som gav den katastrofala ordern som ledde till att regalskeppet Kronan gick under 1676 vid Ölands södra udde. Både han själv och hans son Gustav gick under med skeppet. Lorenz Creutz d.y. fick ärva gården.
– Lorenz d.y. gjorde en liknande karriär som sin far. På den tiden var man inte mycket hemma om man var i kronans tjänst, säger Dahlberg.
Han son Carl Johan Creutz fortsatte i fädernas fotspår och var major. Han satt bland annat fängslad i tretton år innan han frigavs och återvände till Sarvlaks. Han fick två barn av vilka hans dotter Hedvig Helena ärvde gården. Hon gifte sig med Johan Christoffer von Morian, och de fick sju barn.
Deras sondottern Catharina Elisabeth som efter att hon gift sig med Samuel von Born tog över på Sarvlaks. Deras son Johan von Born blev den följande stora gårdsherren och hans son Viktor Magnus efter honom.
– Viktor Magnus var den sista lantmarskalken. Han var lantdagsman och senator. Han gifte sig och fick nio barn. När hustrun dog gifte han om sig och fick tre barn till och sedan gifte han om sig ännu en gång. Ett av de nio syskonen var min farmor.
De nio syskonen och deras föräldrar finns både på fotografi och som målning. I slottsträdgården finns barnens gamla lekstuga, döpt till Kegelemuk, enligt den första bokstaven i syskonens namn.
Viktor Magnus von Born delade Sarvlaks mellan barnen i det första giftet. Då bröts en del, Norr Sarvlax, ut till en egen gård. De yngre barnen fick pengar.
Husbyggare
Av den gamla träbyggnaden som fanns på 1400- och 1500-talet finns inget kvar. Det var Lorenz Creutz d.ä. som lät bygga den nuvarande huvudbyggnaden och som stod klar då sonen Lorentz d.y. tagit över 1683. Årtalet 1619 finns inhugget på en plakett; det kan vara året då beslut om bygget fattades.
– Sten till bygget skeppades från Gotland och Estland men en stor del kom också från Finland. Teglen till stora huset är brända här på gården. Det fanns ett eget tegelbränneri också.
Också den västra flygeln byggdes samtidigt som huset. I den bodde personal man behövde ha nära. I mitten av 1700-talet, när Carl Johan Creutz kom tillbaka efter sin fångenskap, rustade han upp slottet.
– Ryssarna skövlade gården både under stora och lilla ofreden. Man har hittat gömmor i skogen där landbönderna och torparna gömt undan saker från ryssarna.
I mars 1880, då Victor Magnus von Born ägde gården, fattade taket till den östra flygeln eld.
– Man höll på med bak och elden spred sig till taket. Huset blev dränkt med släckningsvatten och måste byggas om ganska mycket.
Under århundradenas lopp har många stormän och män i kronans tjänst bott på Sarvlaks gård. I samlingarna som de lämnat efter sig finns en del dyrgripar och många intressanta föremål.
– En del av inventarierna har gått i havet. Mycket har förts bort av inkräktare under åren och en del har testamenterats till släktingar, men en del finns kvar, säger Birgitta Dahlberg.
Bland det som finns kvar är en bardisan från 30-åriga kriget som Lorentz d.ä. bar under Gustav II Adolfs begravningsprocession, och en Drottning Kristinabibel från 1646.
– Den är snäppet yngre än den som finns i Pernå Kyrka.
Under gårdens storhetstid sträckte den sig över stora områden. Då var gården en föregångare i mycket. Bland annat fanns det en folkskola på gårdens marker och en ambulerande lärare som undervisade barnen i skärgården.
I dag finns knappt 1700 hektar kvar. De odlas i Litteratursällskapets regi och en förvaltare sköter jordbruket.
Viktor Magnus von Borns ättlingar har en egen släktförening. Om alla är på plats på träffarna är de flera hundra.