Solistglans. Kreeta-Julia Heikkilä uppträder i Bartoks Andra violinkonsert. Foto: Egil Green.

Glänsande på Stradivarius

Borgåbördiga violinisten Kreeta-Julia Heiikilä tog udden av all skepticism när hon spelade solo i Béla Bartoks Andra violinkonsert i tillsammans med Se ensemblen under Erkki Lasonpalos ledning på Konstfabriken i tisdags.

Kreeta-Julia Heikkilä & Se ensemble

✭✭✭✭✭
 I Avantisalen 17.9. kl. 19.
Se enesemble.
Dirigent Erkki Lasonpalo.
Solist: Kreeta-Julia Heikkilä.
Program: Manuel de Falla El Amor Brujo.
Béla Bartok Violinkonsert nr 2.
Sergej Prokofjev Romeo & Julia-svit

BORGÅ. Kreeta-Julia Heikkilä (f. 1986) som spelar som andra konsertmästare i Danska Radions Kammarorkester och som gått från klarhet till klarhet och belönats med många priser hade placerats in mellan konsertens två instrumentala programnummer. Hennes instrument är en Stradivarius från 1691, utlånad av Sibelius-Akademin.
Bartoks violinkonsert är musik som varit berömd i alla tider men sällan uppförs åtminstone i Finland. Med uruppförande i augusti 1939, några veckor före andra världskrigets utbrott, har det gått till musikhistorien som ett verk av den mogne Bartok i vilket han ger uttryck för såväl dissonanser och klarhet. Grundad på folkmusik uppvisar violinkonserten ändå inget nationell prägel utan är ett delvis på tolvtonsystemet baserat konstverk, och utpräglat svårspelat för solisten.
Men Kreeta-Julia Heikkilä hade inga problem, från början till slutet fick hon arbeta på och braverade med ofta dissonansrika solopassager. Som det sägs i programbladet kan denna andra violinkonsert för solisten betecknas som ett 10 000 meters lopp där farthållningen är som på 100 meter. Den unga orkestern på drygt 50 musiker gav också för sin del prov på stor virtuositet och samspelhet.
Urstark Prokofjev
Inledande El Amor Brujo av Manuel de Falla baserar sig på andalusiska folkberättelser om zigenarkvinnan som hamnar i ett triangeldrama när hon tvingas ingå äktenskap med en man hon inte älskar. Också här exponerade Se ensemblen med stor övertygelse styckets färgklanger, spänning och romantik.
Konsertens musikaliska clou återfanns i slutnumret Sviten Romeo och Julia av Sergej Prokofjev. Denna högdramatiska musik som inte lämnar någon oberörd, grundar sig på Shakespeares pjäs Romeo och Julia, och komponerades ursprungligen som en balett. På konserten framfördes valda delar ur sviten.
Verket inrymmer ett flertal kända melodier, bland dem Riddarnas dans där musiken med sin urkraft väller in över åhörarna och pukorna dånar till en högintensiv, laddad rytm. Glada rytmer och romantik fyllde å sin sida Avantisalen i Masker och Unga Julia.
Orkestern med en medelålder på uppskattningsvis 20-25 år visade en utmärkt standard och fick liksom Kreeta-Julia Heikkilä välförtjänta applåder av en publik på dryga hundra personer.