Thriller vid randen… av ett världskrig

Romanen är en betydligt tunnare men samtidigt också tätare berättelse än Kjell Westös tidigare Helsingforssvit Drakarna över Helsingfors, Vådan av att vara Skrake, Där vi en gång gått och Gå inte ensam ut i natten. I dem fanns ett myllrande persongalleri av individer som stöttes och blöttes mot varandra mot en bakgrund av historiska vändpunkter eller ett stort historiskt drama såsom vårt inbördeskrig.

I första hand kommer man att tänka på Där vi en gång gått, utspelad på 1920- och 1930-talet. Det politiska klimatet där är ungefär det samma som i Hägring 38, som tilldrar sig 1938 i Helsingfors just då Hitler och Nazityskland börjar visa sitt rätta anlete och ett världskrig väntar bakom hörnet.

Schismer

De politiskt turbulenta tiderna orsakar starka meningsutbyten och schismer bland medlemmarna i romanens så kallade Onsdagsklubb, en inofficiell herrklubb med utrymme för diskussioner, som vid sidan om ger medlemmarna ett godtagbart skäl att dricka alkohol.

Till klubben hör bokens huvudperson, den liberalt sinnade fredsvännen, 40-årige advokat Claes "Klabben" Thune, och hans närmaste meningsfränder psykiatern Robi Lindemark, den judiske författaren och skådespelaren Joachim "Jogy" Jary samt journalisten Guido Röman. I klubbens högerfalang huserar läkaren Lorens Zorro Arelius och affärsmannen Leopold Grönroos. Båda vädrar morgonluft och hoppas att Hitler lyckas kväsa bolsjevikerna för gott.

Saknad och ångest

Thune är missnöjd, både med sig själv och med tiderna han lever i. Han känner också att Onsdagsklubben med sitt accelererande käbbel spelat ut sin roll samtidigt som han till råga på allt går djupt och sörjer över ett kvaddat äktenskap och förlusten av sin avgudade hustru Gabi som övergav honom för barndomsvännen Robi Lindemark. Så djup är hans saknad att det över alla hans bästa minnen i Helsingfors fortfarande vilar en otvetydig doft av Gabi, gata upp och gata ned.

Det här anar hans präktiga nya sekreterare, kontoristen Matilda Wiik, som själv blivit lämnad på båten av sin man, men dessutom ansätts av ett mörkt förflutet med tentakler till inbördeskrigets röda arbetarklass och grymma svältläger. Det har orsakat en ångest som vägrar släppa henne ur sitt grepp. Tidvis uppvisar hon uppenbart schizofrena drag, vilket kulminerar i det oväntade slutet.

Epokskildring

Det är inte bara personerna i Kjell Westö Hägring 38 som är gåtfulla och intressanta. Som en driven epokskildrare fångar han igen på ett formidabelt sätt stämningarna i ett Helsingfors som byggs ut i rasande takt och i ett Finland där fascismens och antisemitismens fula ansikten börja synas i gatubilden.

Det återges dels i en laddad scen på en idrottstävling på nybyggda stadion där den judiske löparen Salomon, i verkligheten Alias Tokazier, vinner loppet, men döms att bli fjärde man. Dels får Claes Thune själv känna på att bli nedslagen av brunrockar för att ha skrivit en liberal artikel i tidningen.

Musiken finns alltjämt med som ett deltema i form av Maria Wiiks hypermusikaliske bror från arbetarklassen, han som spelar i band på krog och på båtar men också drivs till våldshandlingar på grund av egna mörka demoner.

Hägring 38 är en laddad roman om en tid som på ett obehagligt sätt påminner om vår egen. Den berättar inte bara om människor som likt drivved dras med i historiens flod utan också om vardagliga människor med grusade förhoppningar som tvingas uppleva hur allt de trodde på är på väg att försvinna i en hägring.