Brytningsskede. Konungen handlar om ett brytningsskede i Persiens historia och om hur England och Ryssland lovade runt och höll tunt. Foto: Norstedts pressbild.

En fläkt av tusen och en natt

Det var en gång en persisk prins ... som en traditionell saga börjar Kader Abdolah berättelse om Konungen, Shahen, och hans isolerade tillvaro bakom palatsmurarna i Teheran.

Konungen
En fläkt av tusen och en natt
★★★★☆
Konungen (Norstedts april 2013, 423 sidor).

Översättning Ingrid Wikén Bonde.
Av Kader Abdolah (f. 1954 i Iran.
Pseudonym för Hussein Sadjadi Ghaemmaghami Farahani.
Lever sedan 1993 i exil i Nederländerna.
En roman om makt, maktfullkomlighet, palatsintriger, om tradition eller modernitet i 1800-talets Persien.
Tidigare böcker på svenska: Huset vid moskén, Sändebudet och Dagbok i kilskrift.

Konungen bygger på faktiska skeenden i Persiens historia i mitten av 1800-talet. Den shah som är en av bokens huvudpersoner är en sammansmältning av tre olika shaher ur Qajardynastin som då regerade det persiska riket. Också statsministern eller storvesiren Mirza Kabir har en verklig förebild, nämligen Abdolahs egen farfars farfar som en av shaherna lät mörda för att han tänkte annorlunda och blev obekväm. Storvesiren var den som skötte de dagliga frågorna men det var shahen som hade den absoluta makten; häng dem sade han om dem som misshagade honom och hans ord var lag.

Brytningsskede

Konungen handlar om ett brytningsskede i Persiens historia och om hur England och Ryssland lovade runt och höll tunt.
Engelsmännen ville ha fri passage till Indien och ryssarna till de persiska hamnarna. I bakgrunden fanns också det svarta guldet, oljan, som stormakterna var intresserade av.
Det är också en berättelse om en ensam, svag man som levde i en egen värld, isolerad nästan som en fånge, omgiven av ja-sägare och intrigmakare och en berättelse om en ny tid som obönhörligen tränger sig på och om hur maktens män instinktivt skyr det nya. Abdolahs bok drar också tydliga paralleller till de senaste årens arabvår.
Shahen med sitt harem omges av murar, både faktiska och mentala. Han är ständigt utsatt för motstridiga intressen från den privilegierade klassen som inte vill se förändringar. Storvesiren däremot har framtidsvisioner: utbildning för ungdomen, elektricitet, telegraf, järnvägsnät och sjukhus även på landsbygden.
Han vill föra in landet i den nya tiden men shahen har inga möjligheter att förstå vad han egentligen talar om. Livet är behagligt som det är med jaktutflykter, militärparader och behagliga picknickar med utvalda hustrur till utsökta trädgårdar.

Klassisk tradition

Abdolah bygger upp sin roman enligt den klassiska persiska berättartraditionen och gör sin egen litterära tolkning av den. Han beskriver dilemmat med en envåldshärskare som saknar kunskap om hur verkligheten ser ut och då blir ett lätt redskap i händerna på dem som kommer åt att manipulera honom.
Hur ska en man som inte förstår vad telegrafi och   kommunikation innebär, förstå varför sådant skulle behövas i ett vidsträckt land? Han kan inte ens förstå stormaktsspelet för det finns ingen som vågar tala om för honom hur landets tillgångar utnyttjas av andra. När en ung student återvänt från studier i Paris och shahen vill ha en rapport berättar studenten om Eiffeltornet, ett högt torn byggt av järnbjälkar. Hur högt? undrar shahen, högre än bergen därborta blir svaret. Varför byggdes det?

Ingen vet men hundratals människor klättrar dagligen upp i det. Men undrar shahen, vad gör de där uppe? Beundrar Paris svarar studenten. Shahen förstår ingenting och avslutar samtalet och återgår till sin poesi. Men folket börjar ställa krav och får stöd av de religiösa ledarna. Det blir uppror och shahen går till motattack med ödesdigra följder.
Kader Abdolah har skrivit en fin roman om maktbegär och maktpolitik, ibland långsam, poetisk och sagoaktig, ibland våldsam med snabba svängar, ibland rent komisk. Och hela tiden är man medveten om hur en berättelse om händelser i mitten av adertonhundratalet är relevanta ännu i dag.
Ingeborg Gayer