1950-talsmusik. Kivikasvot sjöng bland annat Kippari-kvartettis låtar. Foto: Egil Green.

Smockherrar bjöd på nostalgiska toner

Det grå tinningarnas charm var så gott som total i den fullsatta Avantisalen i torsdags när Kivikasvot uppträdde med "Fyra gamla smockherrar " till mäktigt komp av Kimmo Leppälä Broadway Big Band med 17 musiker på scenen.

Fyra gamla smockherrar

★★★☆☆
Kivikasvot-show i Konstfabrikens Avantisal 18.4.13.
Musik från 1950- och 1960-talen.
Medverkande: Henrik Lamberg, Vesa Nuotio, Ismo Sajakorpi,  Maatti Siitonen samt Kimmo Leppälä Broadway Big Band.
Kivikasvot grundades 1965 och uppträder fortfarande.
Uppträdde med en egen show i Mainostelevisio 1969-1975.
 

 

Kivikasvot hörde till den finländska tv-underhållningens andra våg efter Matti Kuusla och Spede Pasanen  och var i synnerhet på 1960- och 1970-talet mycket populär med sina täta, roliga och väl utförda musikaliska veckoshower i tv.

Nostalgiskt

Något traditionellt Kivikasvot uppträdande var konserten ändå inte men nostalgiskt så det förslog. Orsaken var att kvartetten framförde inhemska och utländska schlagers populära under 1950- och 1960-talen.
Matti Siitonen och Ismo Sajakorpi hörde till originalmedlemmarna medan de två övriga i ensemblen bestod av operasångaren Henrik Lamberg och Vesa Nuotio.
Musiken i första akten var en 1950-tals sillsallad av bland annat hurtfriska Rilllumarej-låtar, av sånger som Kippari-kvartetten gjorde populära samt  av italienskt smörig schlager och Paul Ankas största hits.
I andra akten dök sånger av den finska protestsångaren Irwin Goodman, Tom Jones och James Bond upp, blandat med orkestern fina instrumentalpotpurrier till Kimmo Leppäläs skickliga arrangemang.

Äldre snitt

Det undgick knappast någon att sångarna var av äldre snitt men det fortfarande professionella anslaget gjorde att publiken kunde känna sig trygg: sångarna kunde sina texter och själva sången och Sajakorpis speakning löpte säkert framåt genom hela showen. Ändå blev helheten för utdragen medan humorinslagen tenderade att balansera på gränsen till buskis.

Ryggraden åt  konserten gav framför allt Henrik Lamberg med sin säkra basstämma och tidvis också tenoren "Fredi" Siitonen som lät som bäst när han fick sjunga utan att pressa rösten. Också Sjakorpi och Nuotio gjorde bra ifrån sig när de sjöng solo.

Vissa problem för att inte säga kakofonier uppstod när herrarna sjöng tillsammans eftersom rösterna åtminstone i början av konserten inte verkade passa ihop och enskilda stämmor stack ut med vassa kanter och skrällande toner.
Men det tog sig, orkestern förstod att tona ned sin andel och flera fina programnummer speciellt i andra akten såsom Siitonens Kolmatta linjaa takaisin fick stämningen att lyfta. Också potpurriet med Eurovisionslåtar lät bra liksom encorenumret Tankeros Love som steg fram som Kivikasvots största hit i slutet av ensemblens guldålder år 1975.