Myter och fakta om judendomen

Judarna är idag drygt fjorton miljoner, av dem bor sex miljoner i Israel. Resten lever i diasporan, i förskingringen. Man brukar anse att den började på 600-talet före Kristus i och med att babyloniern Nebukadnessar erövrade Juda och lät totalförstöra templet i Jerusalem. Händelserna skildras både i Gamla testamentet och i den judiska bibeln Tanak. En del återvände senare men fortfarande lever alltså största delen kringspridda
Staffan Skott är främst känd som Sveriges mesta översättare av rysk litteratur. Hans intresse för judendomen och dess historia väcktes i slutet av 1980-talet då han som journalist för Dagens Nyheter skrev om företeelserna under Sovjetunionens sista år. Under Sovjettiden hade en kontrollerad antisemitism förekommit men med perestrojkan och en nyväckt nationalism blossade en öppen antisemitism upp.

Vad judendomen är

I sin bok redogör Skott för vad judendom och judarna egentligen är och hur de under århundraden har blivit och än idag på sina håll blir bemötta. Han poängterar alltså att största delen av dem fortfarande bor i andra länder än i sitt eget land och att de därför faktiskt är ett folk men med många språk.
På olika sätt slår han hål på de otaliga myterna om judarna som fortfarande utgör grogrund för den på olika håll uppblossande antisemitismen, nu senast också i Sverige i Stockholm och Malmö där ungdomsgäng ropar gamla kända glåpord och klistrar upp antisemitistiska affischer kring synagogan eller i England där vissa universitetsstuderande allmänt använder ordet jew som ett skällsord för snålhet och feghet.

Skotts bok är viktig för att den med enkla exempel visar hur lätt det kan vara att rida på myter om befolkningsgrupper och hur lätt det är att i politiska syften egga upp motstånd mot etniska minoriteter (som vi ju som finlandssvenskar känner väl till).

Kulturhistoria

Samtidigt är det en kulturhistoriskt intressant bok där Skott går igenom olika aspekter av judiskt liv. Här finns oerhört intressanta kapitel om varför judarna är överrepresenterade inom vissa yrken, som bankvärlden, som konstnärer, som forskare, musiker osv.

Avsnitten om Davidstjärnan och andra symboler och traditioner är lärorikt, liksom de om de judiska efternamnen och om mattraditionerna och den omdebatterade kosherslakten, dvs. slakt genom skäktning (som för övrigt också förekommer inom islam men där kallas halalslakt). Skott listar också de olika förföljelser som de judiska minoriteterna genom århundraden har utstått i så gott som alla länder de bott i, allt från detaljerade regler om tillåtna vilka yrken, vilka utbildningar de kunde få och vilka städer eller stadsdelar de kunde bo i, till pogromerna i Ryssland eller massutrotningen under nazisterna. Han konstaterar också att i de länder där judarna har fått leva som majoritetsbefolkningen har de sekulariserats och religiositeten alltmer förskjutits till en etnicitet, ett upprätthållande av det egna kulturella arvet.

En mänsklighet i mänskligheten är inte en bok man slukar utan en där man läser ett kapitel, stannar upp för att smälta fakta och tänka över det som sagts. Ibland har jag störts av de många parenteserna och lätt raljerande formuleringarna, men det är småsaker. Boken är viktigt för att den påminner om hur lätt det är att tanklöst använda nedvärderande benämningar som jude eller varför inte hurri och därmed odla fördomar om dem som på något sätt är annorlunda än man själv.

4/5

Ingeborg Gayer