Pressbild.

En debut som övertygar

Det är litet Tasavallan Presidentti och Wigwam över det hela.

Inner Light Orchestra
Debuterar med albumet Pearl Moon.
Samuel Leminen (Wasami) el & akustisk gitarr.
Heikki (Uzva) el & akustisk gitarr.
Kimmo Dammert (Hidria Spacefolk) bas.
Ville Väätäinen (Jätkäjätkät) trummor.
Antti Lauronen, saxofon och flöjt.
Gäster: Janina Lehto, flöjt.
Jenni Sademies, såg.
Jukka Gustavson, hammond.
Bandning & mixning: Daniel Österlund, Borgå.

Vi har många band i Finland som bubblar omkring på radiovågorna. Banden kan vara aktiva med spelningar och kan ha en bas av fans som även sträcker sig utomlands, fastän få någonsin hört av dem här hemma. Ett av de här banden är definitivt Inner Light Orchestra, känd för sina fantastiska livespelningar.
Borgåbon Daniel Österlund hörde till dem som blev förtjust i bandet och beslöt sig för att bandet definitivt måste banda in en skiva. Daniel tog sig själv an uppgiften att både banda in och mixa skivan Pearl Moon som nyligen gavs ut av Astraltravelagency Finland and Universe.

Inner Light Orchestra består av otroligt skickliga musiker: Samuel Leminen (Wasami) el & akustisk gitarr, Heikki (Uzva) el & akustisk gitarr, Kimmo Dammert (Hidria Spacefolk) bas, Ville Väätäinen (Jätkäjätkät) trummor och Antti Lauronen, saxofon och flöjt. Med sig på skivan har de också Janina Lehto på flöjt, Jenni Sademies på såg och Jukka Gustavson på hammond.
Skivan på 50 minuter tar dig direkt tillbaka till 1970-talet med sina fem långa instrumentala låtar. Litet Tasavallan Presidentti och Wigwam över det hela. Man hör också spår av Heikki Puskas Uzva i paletten med sina asiatiska tongångar.

Färgsprakande solon

Boogie Nights inleder skivan med en reggae gitarr-riff, men då saxofonen kommer med blir det genast mera komplext fastän vi ännu rör oss i 4/4 takten. Bandet låter låten växa och sätta till olika melodislingor och komp tills låten vid två minuter utmynnar i en härlig 7/8 takt med färgspakande solon. Speciellt Leminens vackra solo som helt klart har början och slut för tankarna till den allt för tidigt bortgångna Petri Walli som sjöng och spelade gitarr i Kingston Wall.

Skivan är till en stor del bandad live med kompet och rytmgitarrerna allt i ett, men sedan har t.ex. gitarrsolona bandats in separat. Det här gör att skivan har härlig sväng allt igenom. Musikerna spelar också otroligt tight.
Winds of Óya, skivans kortaste låt med sina dryga 7 minuter bjuder på sköna gitarrsolon av Leminen som hörs till vänster och Puska som hörs till höger i ljudbilden. Låten inleder med ett riff rakt ur The Beatles I've Got a Feeling men byter genast om till samma låt men som du aldrig hört förut, något helt eget och nyskapande. Jenni Sademies sågspel i slutet ger det där lilla extra.

Jukka gästar

Jukka Gustavson gästar på det tredje spåret Lamentation of Ancestress. En otroligt skön låt som börjar med ett tema som stiger uppåt och repeteras många gånger under låtens gång.
Den saktar av emellan och ger andningsrum. Senast i det här skedet kan man släppa koncentrationen på allt annat och bara låta musiken föra en. I så här goda händer är man sällan. Gitarrsolona för låten vidare. I varje låt är det Dammerts groovande bas och Villes fina trumspel som bildar grunden för låtarna. Så också här.

Gott humör

Summer Days, Summer Nights bjuder in en i glad folklig låt. Inner Light Orchestra förkortas ILO = glädje. Man blir på gott humör då man lyssnar på skivan och ser bandet live. Låten förvandlar sig till en utomordentlig psykedelisk jamsession där alla spelar solon på solon men bandet ändå låter som en helhet. Låten är också den längsta på skivan med sina dryga 12 minuter. Fast den är lite på den längre sidan håller den för att den bygger på med nya idéer hela tiden.
Den avslutande Domestic Spirits inleds med vacker akustisk gitarr och gästande Janina Lehto på sin flöjt. Låten tar mera fart och småningom är vi inne mitt i ett härligt jam också här.

Man får hoppas att bandet gör mera skivor i fortsättningen. Fastän det är frågan om riktiga proffs, var inspelningen svår och lång Något som Daniel Österlund inte hade väntat sig då han gav sig in på projektet. Men nu är den alltså skivan äntligen här.

5/5

Mikael Green