Skräck. Ett övernaturligt väsen gör livet surt för en familj i skräckfilmen Mama.

Skräckfilmen som visar för mycket

Skräckfilmer är bäst när man inte visar allt, det visste Hitchcock, men synbarligen inte debuterande Andrés Muchiettti i filmen Mama.

Mama

Regi: Andrés Muschietti.
Manus: Andrés Muschietti, Neil Cross.
Genre: skräckfilm.
I huvudrollerna: Jessica Chastain, Nikolaj Coster-Waldau, Megan Charpentier, Isabelle Nelisse.
Premiär: 22.3.
Åldersgräns: 16 år.
Speltid: 1 t 40 min.

Hade han slagit på bromsarna i halva filmen och inte visat allt hade resultatet varit mer än hyfsat, nu intresserar och skrämmer filmen inte ända till slutet.
Mama handlar om en amerikansk familjefar som flippar ut, mördar hustrun och tar sina små döttrarna Lily (Isabelle Nelisse) och Victoria (Megan Charpentier) till ett hus i skogen för att göra processen kort också med dem. Men något inne i huset dödar pappan och tar hand om de små flickorna.

Först efter fem år hittar deras farbror Lucas (Nicolaj Coster-Waldau - Kingdom of Heaven) dem och tar dem hem till sig och sin hustru Annabel (Jessica Chastain). Det blir snart mycket klart för alla att något övernaturligt följt med flickorna och inte vill släppa taget om dem.

Så här långt fungerar filmen bra, bildberättelsen håller bra kontrast mellan ljus och gäckande skuggor. De förvildade barnen är skrämmande där de ränner omkring på alla fyra i rummets dunklaste vrår men småningom tar sig ut ur sina skal. Storyn är trovärdigt förvriden och filmen en välgjord psykologisk thriller. I synnerhet Isabelle Nelisse spelar ett barn som skulle ha mycket svårt att få en barnvakt, så konstig och gåtfullt ond är hon och talar för det mesta med väggarna och det som gömmer sig inne i dem.
När man som tittare sedan ser vem som håller till i garderoben och bakom tapeterna och varför hon försöker behålla makten över barnen blir filmen ofrivilligt komisk. Närbilderna är ett misstag och filmen mister sin charm. Fastän handlingen förflyttas utomhus och till ett ödesmättat stup högt över havet återstår känslan av kliché på kliché. Buu-effekterna är talrika och kan försvars i början av filmen, därefter känns de mest besvärande.

Guillermo de Toro som gjort egna goda fantasyfilmer som Pan´s Labyrinth är exekutiv producent för filmen och ett affischnamn i marknadsföringssyfte. De två barnskådespelarna är filmens bästa men också kameleonten Jessica Chastain (Zero Dark Thirty) svarar för en hyfsad roll som den motvilliga mamma, som får en farlig motståndare i Mama från garderobens dunkel. 2/5