Gammaldags charm präglar Langs deckare

Böckerna är Mördaren ljuger inte ensam (244 sidor, utgiven 1949), Farligt att förtära (270 sidor, 1950) och Inte flera mord! (228 sidor från 1951).
Här är det ett helt annat grepp som gäller än i dagens formligen explosionsartade flod av deckare med en utgivning av ett tiotal årligen enbart på svenska. För tjugo, trettio år sedan var Agatha Christies eller Maria Langs nyaste något man ivrigt väntade på.

Pionjär

Maria Lang, pseudonym för Dagmar Lange, hörde till pionjärerna i Sverige för genren detektivromaner. Hon föddes 1914 och dog 1991. Sedan debuten 1949 hann Maria Lang med över fyrtio stycken, den sista året innan hon dog. Hon var egentligen litteraturvetare och lärare men det är nog närmast som författare man numera minns henne. Hon var också en av de tretton stiftande medlemmarna av Svenska deckarakademin.

Nyutgåvorna är hennes tre första romaner. De utspelas dels i Bergslagen, dels i en för henne bekant miljö: i en skola och dels i en småstad, Skoga som hon återkommer till i flera av sina senare berättelser.
I de tre första detektivhistorierna är berättarfiguren densamma, en ung kvinna, Puck Ekstedt och hon och hennes man återkommer också i flera av de senare böckerna. I Mördaren ljuger inte ensam introducerar Lang också sin kriminalare Christer Wijk. Han är en litet ogripbar personlighet som lugnt men envetet funderar sig till gåtornas lösningar.

Mordgåtor

Maria Lang står alltså varken för snabba tempoväxlingar, våldsamma mord, psykopatiska mördare eller proffsiga kriminalteam. Hon går helt i Agatha Christies fotspår och bygger upp intrikata gåtor där klockslag och motiv är viktiga när pusslet ska läggas och åtminstone i de här tre lyckades jag absolut inte för tidigt gissa mig till mördaren.

Stilen kan ibland kännas litet gammalmodig och resonemangen längre än man idag är van vid. Alla niar varandra innan titlarna slängs, en kvinnlig regissör kallas regissörska och de unga moderna människorna röker ideligen. Njuter man av en sommarkväll på en veranda så gör man det med groggar, man arbetar också på lördagarna och på söndagarna är allt stängt. Det är alltså en alldeles annan tid läsaren förs till.

Men ändå är Maria Lang förvånansvärt aktuell i många frågor. I debutboken, Mördaren ljuger inte ensam från 1949, låter hon till exempel en av personerna plädera för allas behov av och rätt till kärlek oberoende av sexuell läggning.
Romanerna är ingenting för den som söker action och hårda fakta men här finns i stället en obestridlig charm som gör dem läsvärda särskilt om man gillar gåtor och vill ha en stunds avkopplande läsning.
Ingeborg Gayer

3/5