Johanna Holmströms bok om krockarna mellan det arabiska kontra det västerländska får tidvis element av thriller. Det gör boken svår att slita sig från. Foto: Schildts & Söderströms pressbild.

Thrilleraktigt om kulturkrockar

Författaren Johanna Holmström (f. 1981) konstaterade i en intervju för Bbl 16.3. om sin nya bok Asfaltsänglar att hon strävat efter att skriva en roman om finländska muslimkvinnor som till sitt tonfall, tempo och struktur riktar sig till en så bred läsekrets som möjligt. Det har hon lyckats med.

Det här är anmärkningsvärt, eftersom hon bestämt sig för ett så omfattande tema som kulturkrockarna mellan vårt finländskt sekulariserade samhälle och den arabiskt religiösa familjekulturen. Men när Holmström samtidigt valt att berätta sin story med utgångspunkt i några individers upplevelser blir  fokuseringen både begripligare och mera jordnära.

I romanens centrum befinner sig den femtonåriga högstadieeleven Leila och hennes drygt tjugoåriga universitetsstuderande syster Samira. Det som gör den till synes normala familjen annorlunda är att syskonens finlandssvenska mor konverterat till islam och blivit religiös fanatiker medan fadern från norra Afrika är en mera ljumt religiös muslim som kör buss i Helsingfors. Båda systrarna revolterar på sina egna sätt mot en påtvingat strikt, arabiskt präglad uppfostran.


För Leila innebär det sociala problem och allt sämre skolbetyg medan Samira i sin frihetssträvan råkar ut för ett ännu obildade öde. Att bli en asfaltsängel är nämligen någon Samira och hennes vänner fruktar lika mycket som att bli tvungna att gifta sig. En asfaltsängel är en fallen flicka som spräcker sig själva och sin längtan. Det får Samira att rymma hemifrån. Men Samiras revolt och öde blir också något som på sätt och vis förenar familjen och i slutändan kanske också bär på ett hopp om en ljusare framtid.

Thriller

Visst beskriver Johanna Holmström kulturkrockarna i familjens vardag - hemma, i skolan, på arbete och med kompisarna - på ett både seriöst, realistiskt och till och med humoristiskt sätt, men det som gör att romanen är så svår att slita sig från är elementen av thriller och drama hon väver in i handlingen.

Boken med sitt specifika tema skulle nämligen knappast fängsla som den gör utan de dramatiska inslagen. Dels sker det genom en medvetet kronologisk förskjutning mellan Leilas och Samiras berättelser som för läsaren avslöjar nya detaljer ur Samiras liv bit för bit, dels genom en beskrivning av dagens hårda skolvärld som för tankarna till Jan Guillous roman Ondskan eller Jonas Gardells Jenny.

Johanna Holmström behandlar också skickligt de habila maktstrukturerna i en skolklass, där klassens tuffa kvinnliga ledargestalt plötsligt detroniseras medan en ny, tidigare nedtryckt elev tack vare sin sångförmåga seglar upp som ny klassidol.
Romanens karaktärer känns trovärdiga både i sin destruktivitet och i sin naiva aningslöshet liksom i sin jakt på en mening i livet, som man anar att finns lika väl inom den muslimska tron som i den kristna.

Riktigt upp till samma magiska nivå som i sin fina novellsamlingen Camera Obscura når Johanna Holmström inte i Asfaltsänglar, men hon bevisar fortfarande att hon är en språkligt skicklig stilist med ett budskap, som vet hur en roman skall byggas upp för att fånga läsaren intresse.

4/5