Paavolas Cockershow - en satsning som gick hem

Icke. Chansningen lyckades till hundra procent och blev en musikshow till stående ovationer i en utsåld salong.

Varför, kan man undra? Kanske gräset nu bara är grönare på covermusikens ängder, eftersom låtarna Joe Cocker gjort kända alla tillskrivs andra toppmusiker. Dessutom bestod repertoaren nästan enbart av 1960-och 1970-tals låtar, evergreens som Stefan Paavola själv konstaterat att är och förblir de bästa. Det betydde i sin tur en entusiastiskt mottaglig publik på 50+.

Bra musiker

En tredje betydelsefull faktor var förstås scenkarismatiska sångaren och gitarristen Stefan Paavola själv och hans fina 8-piece band. Det bestod av sångaren Mirella Pendolin Katz och hennes man, pianisten och keyboardisten Kalle Katz samt saxofonisten och Borgå Big Banddirigenten Robert Löflund: alla tre välkända namn i musiklivet i  Östnyland.
Dessutom hade publiken nöjet att stifta närmare bekantskap med den rikssvenska sångaren och Janis Joplintolkaren Susanne Jonsson, som uppträdde tillsammans med Mirella i bakgrundskören, samt med jazztrumpetisten Mikko Karjalainen.
Österbotten var hemadress för gitarristen Lukas Djupsjöbacka, husbyggaren som slog om till sin älsklingsgren musik och nu studerar till musiklärare;  basisten Eero Paalanen, konstnärlig ledare för Vasa körfestival; och Vasatrummisen Stefan Brokvist.
För idén till konserten svarade Kalle Katz på en motsvarande show som framfördes i Vasa i maj i fjol och alltså nu exporterades till Borgå.

Nyarrangerat

Grands vinterrepertoar har redan bjudit på två uppskattade konserter med 35-årsjubilerande Borgå Big Band och litet senare Thomas Törnroos minijazzfestival.
Då som nu var trycket i soundet och samspelet plus intressanta nyarrangemang de faktorer som fick pulsen att öka. Stefan Paavola hade också förstått att välja låtar där hans sångteknik kom bäst till sin rätt. 

Det betydde skönt svängande stunder med She Came in Through the Bathroom Window, känd från The Beatles Abbey Road-album och jazzstandarden Bye, Bye Blackbird samt I Heard It  Through the Grapevine båda i nya, läckert långsamma tempon.
Till konsertens expressivaste giv hörde Rolling Stones Honky Tonk Women och With a Little Help from My Friends medan Bob Dylans I Shall Be Released hade formen av en lågmält finstämnd ballad.

Robert Löflund och Mikko Karjalainen drog ned applåder med sina solon liksom Mirella Pendolin-Katz och Susanne Jonsson i var sin utsökta tolkning av Ella Fitzgeralds Black Coffee respektive Hurley & Wilkins Son of  Preacher Man.
Som encore bjöds publiken på Summer in the City, en låt som låg lika långt utanför Joe Cockers repertoar som den eftertraktade årstid sången representerar jämfört med huttrande kalla februari. 

4/5