Mästerverk i svartvitt
BORGÅ. Det skall var Tim Burton för att göra en så utsökt fin kärleksförklaring till barndomen och skräckfilmsgenren som han gör i den tecknade svartvita filmen Frankenweenie 3D.
Disneyproducerade Frankenweenie börjar som vilken Disneyfilm som helst. Filmbolagets festliga vinjett i fyrfärg med torn, tinnar och fyrverkerier samt musiken till When You Wish Upon a Star fyller salongen, men plötsligt försvinner färgen och glättigheten, mörka moln drar över fullmånen och åskan dundrar i fjärran.
Så gör bara en skräckmästare med känsla för det rätta anslaget och den svarta humor som blivit hans kännetecken i film efter film, inte minst i den tidsödande teknik han behärskar som bäst - stop-motionanimation med dockor.
Burton gjorde så tidigt som 1984 den animerade kortfilmen Frankenweenie, berättelsen om pojken som försöker återuppliva sin döda hund. Nu återkommer filmen i fullt format och i längre version och fylld av ett bisarrt kabinett individer, både av människo- och djursläktet. Filmen är inte bara berättelsen om den unga Frankenstein utan också om det udda barnet Tim Burton, han som liksom filmens unga Victor Frankenstein dras till skräckfilmen och det skrämmande.
Victor bor med mamma och pappa i den klassiska amerikanska småstaden, New Holland, där man spelar baseball, folk vattnar trädgården och det cykelburna postbudet kastar in tidningen på gräsmattan. Mamma dammsuger och diskar och bjuder däremellan på fattiga riddare.
Men Victor är inte som andra barn, utan en ensling med sin kära hund Sparky som enda vän. Gulliga, fina Sparky är också filmstjärna i Victors egna små monsterfilmer, men så går det inte bättre än att den blir överkörd av en bil.
Liv på nytt
Räddare i nöden blir Victors fysiklärare som på en lektion visar hur man med elektricitet får en död groda att sprattla till. Under ett åskväder leder Victor blixtarna till sitt laboratorium och lilla Sparky återvänder till de levandes skara, omrufsad och hopsydd, men i alla fall.
Snart går ryktet om Sparky vidare och hans klasskamrater vill naturligtvis återuppliva sina egna döda sällskapsdjur. En massa små spadar gräver upp djurgravar under natten, men på grund av diverse missöden blir djuren inte sådana de var utan något helt annat.
Frankenweenie är en smart, rolig och mycket välgjord film med en massa bugningar till filmklassiker som Godzilla, Gremlins, Frankensteins brud, Jurassic Park, Djurkyrkogården och till och med Fåglarna. Men Burton bjuder också på egna bisarra godbitar, chokladdragéer med salmiakssmak.
Filmen är en skräckfilmsparodi med stort hjärta, Burton vill egentligen inte skrämmas utan dukar upp en berättelse som mera handlar om en kärlek som inte kan och får dö. Trots, eller just för att den går käpprakt mot vedertagna normer, känns den både fräsch och berörande. Tim Burton är tillbaka med ett riktigt litet mästerverk. Och ingenting blir sämre av att filmen är talad på engelska och textad på de inhemska språken.