Lättlagat och mindre hårdkokt

Inför julen översvämmas bokhandelsdiskarna av färggranna, kokböcker som man gärna bläddrar i men sällan faktiskt använder. Ett julklappstips till den matintresserade är en bok som i bästa mening sticker ut med sin enkla framtoning: Milena Bergquists Hirams bästa kokbok (Natur och Kultur, 192 sidor). Här har författaren samlat de bästa recepten ur Hirams stora produktion.

Boken har kommit till för att det i år är hundra år sedan en av Sveriges främsta matjournalister, Märit Hult eller Hiram som var den signatur hon skrev under, föddes. Hennes syn på mat fick ett stort inflytande på den svenska matlagningen eftersom kokböckerna såldes i både stora och många upplagor. Massor av människor följde dessutom regelbundet med hennes matspalter i Svenska Dagbladet. Bergquist konstaterar att Hiram skapade sann matlagningslusta och hjälpte till att väcka det svenska folket ur dess långa limp- och falukorvssömn och också var före sin tid med betoning på goda råvaror och matlagning enligt säsong.

När man läser recepten slås man av hur personliga och lättsamma de faktiskt är. Här finns ett l recept kallat Nästan en bouillabaisse som slutar med orden Är man en slösaktig natur eller stadd vid god kassa, kan man lägga i allt möjligt annat: hummer, krabba, räkor!. Jag lockas också av en kokbok där ingredienserna är få, recepten inte är tillkrånglade och där tillagningen beskrivs enkelt och kortfattat.

Mord enligt Bruun? och P.D. James
Den andra stora boktrenden förutom böcker om mat är böcker om mord, det ena mer bestialiskt än det andra.
Då är det befriande med sådana som inte vältrar sig i våld men ändå håller sitt grepp om läsaren. Staffan Bruuns Tenorens dotter (Ab Burt Kobbat Oy, 376 sidor) kom ut i somras och är Bruuns tionde bok om Burt Kobbat. Handlingen utspelar sig både i Helsingfors och i London. Dottern till en berömd tenor ska komma till Helsingfors för att samla material till ett slutarbete om Sibelius. Kobbats väninna Jette, som arbetar vid Köpenhamnsoperan hoppas att tenoren ska uppträda där och övertalar Kobbat att ta hand om dottern när hon kommer. Motvilligt går han med på det. Det visar sig snart att dottern inte är vad hon utger sig för att vara och snart är Kobbat indragen i ett allt mer komplicerat händelseförlopp.

Här flimrar ett läckande gasrör utanför Hangö, förlorade pengar i den grekiska bankkrisen, ett nytt populistiskt utbrytarparti Urfinnarna och några miljöfanatiker från Åland förbi i en allt mera uppskruvad takt. Det hela blir mer och mer absurt men samtidigt riktigt roligt. Bruun har den här gången skapat en intrig som i all sin absurditet håller och en story som aldrig tappar i fart. Det är både spänning och ironiska slängar till fenomen i vår tid. En lättsam och rolig bok för den långa julhelgen alltså.

Klassiskt

För den som känner för mera klassiska mordgåtor vill jag slutligen rekommendera en verklig godbit, nämligen den nyaste boken av genrens Grand Old Lady, P. D James.

Hennes detektivromaner är aldrig av det råa slaget och läsaren besparas detaljer om psykopatiska mördares mordmetoder. James går tvärtom i Agatha Christies fotspår med ganska typiska pusseldeckare. När döden kom till Pemberley har just kommit ut på svenska (Wahlström & Widstrand, 288 sidor). Namnet Pemberley kanske väcker associationer till Jane Austens Stolthet och fördom och mycket riktigt har P. D James skrivit en spännande bok som en sorts fortsättning på en av den engelska litteraturens klassiker.
Tre mycket olika böcker alltså men alla läsvärda för sig.
Ingeborg Gayer