Halvmesyr om lönnmördare

BORGÅ. Han kallas in när något går snett och gör processen kort - pang, pang, du är död. Sådan är lönnmördarens vardag och sådan är Jackie (Brad Pitt) i Andrew Dominiks (Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford, Chopper) nya thriller Killing Them Softly.

Det är en våldsfilm där brottslingar dödad varandra och filmen har influenser av Quentin Tarantino, men någon Reservoir Dogs är den inte. Försöken att göra konst av under världens långa klichéfyllda samtal om död och heder fungerar inte och själva storyn är besynnerligt haltande.

Killing Them Softly handlar om småbrottslingarna Frankie (Scoot McNairy) och Russell (Ben Mendelsohn) som gör misstaget att råna pengar under ett kortspel orkestrerat av maffian. Poängen är att en annan skurk, Martie Trattman (Ray Liotta), rånat pengar på samma sätt tidigare och kommit undan, så man hoppas att han blir misstänkt och likviderad.

Maffians hitman Jackie får därför i uppdrag av de stora gangsterbossarna att reda ut vart pengarna tagit vägen. Den försupna lönnmördaren Mickey (James Gandolfini) kopplas för säkerhets skull också in på fallet. Sedan går naturligtvis ingenting som väntat.

Ointressant

Intresset för vem som dödar vem och varför blir ganska snabbt ointressant just för att filmen i alltför hög grad undersöker den undre världens moralkodex och mera påminner om ett långt utdraget och statiskt kammarspel än en klipsk thriller. Att Jackie hellre skjuter folk på avstånd för att slippa all känslosamhet kan verka hedersamt men i grund och botten går det på ett ut.

Filmen är förlagd till USA 2008 där Barack Obama kämpar om presidentposten med George W. Bush mitt under pågående ekonomisk recression. Tanken är att USA inte längre är en stat utan ett girigt businesskonglomerat där alla ser till egen fördel, i synnerhet en lejd mördare.
Brad Pitts rutinmässiga rollgestaltning bär upp filmen den förblir ändå en halvmesyr.