Optimismen innan drömmarna kraschade

BORGÅ. Kring sekelskiftet 1800-1900 trodde man att teknikens fantastiska framsteg skulle bespara mänskligheten fler krig. Det trodde också de tre norska ingenjörsbröderna Lauritzen. De skulle vara med och bygga upp en ny skön värld. Så inleddes i fjol Jan Guillous romanserie Det stora århundradet om 1900-talet med Brobyggarna. Nu är det dags för del två, Dandy (Piratförlaget hösten 2012, 397 sidor).

 De faderlösa, begåvade bröderna Lauritzen får av ett välgörenhetssällskap möjlighet till tekniska studier i Dresden för att underförstått komma hem och bygga upp Norge. Den enda som gör det är den äldsta brodern. Mellanbrodern avviker till Afrika medan den yngsta brodern Sverre försvinner till England.

Brobyggarna handlade om de två äldre brödernas öden fram till fredsslutet efter första världskriget. Parallellt med deras liv utspelas i Dandy den yngsta broderns liv som speglar tidens strömningar i sekelskiftets England. Sverre är homosexuell och lever med sin älskade, en ekvation som inte skulle fungera i Norge. Han och den högadliga lord Albert bor på familjegodset i Wiltshire och sysslar med tekniska projekt.

Bloomsburygruppen

Men målarkonsten tar över när Sverre börjar måla porträtt av familjemedlemmarna på godset och fortsätter med att avbilda arbetet och anställningsförhållandena där. Via sitt konstnärskap och lordens frigjorda syster kommer både han och Albert i kontakt med medlemmarna i den legendariska Bloomsburygruppen.

Bloomsburygruppen bestod av brittiska intellektuella, konstkritiker, författare och målare som var kritiskt inställda till den viktorianska tidens värderingar och som själva levde ett frigjort och bohemiskt liv. De blev också drivande krafter för modern konst och litteratur. Genom att föra in Sverre och Albert i den kretsen å ena sidan och i den högadliga å andra sidan kommer Guillou åt att beskriva liv och tankegångar som var typiska för tiden. Han har som vanligt läst på ordentligt och t.ex. miljöbeskrivningarna känns lika äkta som i de engelska kostymdramerna i tv.

Genom att låta de två männen göra en Afrikaresa i de brittiska kolonierna påminner Guillou om kolonialväldets mörka sidor. Han använder sig av sin välkända ironi bl.a. i beskrivningen av kolonisatörerna och inställningen till ursprungsbefolkningen: England förde de tre k:na till Afrika, kommers, kultur och kristendom. Ironin lyser igenom också i beskrivningen av hur den engelska krigsledningen i första världskrigets inledningsskede fullt och fast trodde på kavalleriets överlägsenhet.

Vackert, intressant

Guillou, som ofta framstår som en machoikon ger i Dandy en vacker skildring av kärlek mellan två män parallellt med intressanta diskussioner kring den moderna konsten som höll på att slå igenom på kontinenten men inte ännu i England. Dandy handlar om det tidiga 1900-talets optimism och framtidstro. Läsaren som sitter med facit på hand vet att när kriget var slut hade inte bara de flesta monarkier utan också en hel tidsepok gått i graven. Ingenting skulle mera bli som förr.
Dandy är en skön blandning av fantasi och historia. Det är en klar fördel, nästan en förutsättning, att man har läst första delen Brobyggarna för att Dandy ska bli en riktigt njutbar roman. Boken slutar som den första delen: i fredsyran i Berlin. Guillous romaniserie Det stora århundradet imponerar genom de obestridliga kunskaper författaren har och det blir spännande att läsa den tredje delen där han måste ta sig an nästa krigskatastrof och knyta ihop berättelsen av de bitar han har byggt upp i de två första delarna.
Ingeborg Gayer