Det måste gå!

BORGÅ. Att vara ensamförälder är inte lätt men det går när det måste gå. Det kunde stå som ledord för Vardagshjälte 24/7, om att vara ensamförälder med Anki Westergård och Malin Wikström som redaktörer (Schildts & Söderströms, oktober 2012, 171 sidor).

I raden av antologier kommer här en om vardagen som ensamföräldrar. Tolv kvinnor och fyra män beskriver sina liv i familjekonstellationer som är annorlunda än kärnfamiljen. Vårt samhälle koncentrerar ändå sitt allt mera njugga stöd på just den familjeformen trots att ensamfamiljerna inte är ett tillfälligt fenomen utan en familjeform bland andra.

Westergård och Wikström konstaterar att ensamföräldrarna är en tystlåten samhällsgrupp för att de helt enkelt inte orkar eller har tid att stå på barrikaderna. De måste få sin vardag att gå ihop med ofta minimala skyddsnät. De gånger man talar om dem i offentligheten fokuserar man på problemen som fattigdom, utbrändhet eller arbetslöshet.

En röd tråd i berättelserna är att om man inte har någon familj i sin närhet så är man väldigt ensam, det finns ingen som smeker din kind i svåra stunder och rädslan för att bli sjuk eller inte klara av det hela är påtaglig.

Att vara ensamförälder innebär också rent praktiskt att man t.ex. inte har någon att dela räkningar med, man får inga familjerabatter och med en vanlig medelinkomst betalar man samma dagvårdsavgift som en familj med två medelinkomster.
Det är ovidkommande att fundera över om urvalet skribenter i antologin är representativt. De flesta är kring 35-38 år. De flesta är kvinnor, fyra är män. Vårt samhälle ser alltså fortfarande trots allt ännu ut så att det oftast är kvinnorna som tar hand om barnen.

Olika bakgrund

Skribenterna kommer från olika delar av Svenskfinland och har olika bakgrund. En del har helt enkelt blivit gravida och valt att föda sitt barn, en del har velat ha barn men inte hittat någon att dela livet med, en del är frånskilda och har huvudansvaret, en del är frånskilda och har delad vårdnad, en del har blivit ensamma av andra skäl och en del lever efter år av ensamhet numera i styvfamiljer.

I sin egen text konstaterar Anki Westergård att det var en aha-upplevelse för henne när hon insåg att det är hon själv och ingen annan som har ansvar över sitt och dotterns liv. En av de äldsta skribenterna, Ulla-Maj Wideroos är inne på samma tankegångar när hon skriver att det gäller att vara sig själv, inte låta andra bestämma och att ett sätt att överleva besvärliga situationer är att behålla makten över sitt liv.

Jenny Kajanus text igen, klargör varför så många väljer att bita ihop tänderna i stället för att söka den hjälp man kunde ha rätt till. Hon lever ensam med fyra barn och har haft en svärm av socialarbetare som trängt in i det mest privata, öppnat skåpdörrar och dragit ut lådor, gått igenom papper och förhört och protokollfört hennes barn. Hon skriver:  Ensam och trygg är en alldeles annan sak än ensam och rädd.
Vardagshjälte 24/7 är en bok som kan ge tröst och stöd för den som känner sig ensam i sin föräldra- och försörjarroll. Konklusionen kunde vara: ta en dag i sänder, förtröstan är en människas bästa vän och det kommer en morgondag då allting kanske ordnar sig.

Ingeborg Gayer