Thriller med kvinnor i fokus

BORGÅ. Långfilmsdebutanten Antti Jokinens filmversion av Sofi Oksanens Utrensning är i motsats till romanen mera thrillerbetonad och gjord med en för Hollywoodfilmen karakteristisk snabb berättarstil.

Det var romanen Utrensning från 2008 som fick kritikerkåren och allmänheten att jubla, boken fick Finlandiapriset och ett tiotal andra priser och romanen blev samtidigt den måttstock allt annat började mätas mot. Men före boken fanns skådespelet Utrensning, som under premiäråret 2007 på Nationalteatern utsågs till årets föreställning. I april i år var det dags för operan Utrensning som också väckte stor uppmärksamhet.

Filmen är inte dålig och det våld som förekommer är på några undantag när motiverat, på samma sätt som det är det i krigsfilmer. Utrensning är ju en uppgörelse med Estlands kommunistiska förflutna och dagens vulgärkapitalism och berättat ur ett utpräglat kvinnoperspektiv. Förföljelsen och våldet finns kvar, det har bara fått olika uttryck då och nu.

Kontaktpunkter finns dessutom till två rätt nya svenska filmer. Män som hatar kvinnor är också en berättelse om kvinnovåld. Och Snabba Casch II – storyn om knark, vit slavhandel och trafficking i Stockholm – är en minst lika brutal film. Så fastän filmen Utrensning är smalare, råare och grymmare än romanen har den en slagkraft och precision som griper tag om åskådaren.

Två centralnav

Filmens självklara nav är Liisi Tandefelt i en grovmejslat bra roll som den gamla, bittra Aliide. Det är 1992, ett år efter Estlands självständighet, då Aliide på sin gård ute på landsbygden blir tvungen att ta hand om en ung prostituerad (en suverän Amanda Pilke) som befinner sig på flykt undan sina sutenörer från Tallinn. Det får Aliides egna förträngda minnen att vakna till liv.

Filmens andra centralgestalt är Laura Birn i rollen som den unga Aliide. Hon tvingas att gömma undan sin syster Ingels (Krista Kosonen) man Hans (Peter Franzén) under golvet i sitt hem mitt under den värsta sovjetterrorn samtidigt som hon utför en skuldtyngd handling hon aldrig kan förlåta sig själv för. Den tragik, förödmjukelse och brist på kärlek den unga Aliide utsätts för i filmen är upprivande och grym. Alla filmens skådespelare och i synnerhet kvinnorna är bra men det är Laura Birn som svarar för filmens mest gripande och övertygande tolkning.
Filmarbetet med rörlig kamera och mycket närbilder blir småningom tröttande, också den påträngande och ständigt upprepande musiken kan verka konstlad. Filmens behållning finns i kvinnogestaltningen. Utrensning är framför allt Liisi Tandefelts och Laura Birns stora kraftprov.