Rått och realistiskt om? Stockholms undre värld

Borta är lyxen, flärden, de glittrande festerna och framtidstron från den första filmen. I mellanfilmen med titeln Snabba Cash II: Aldrig fucka upp går skidorna i kors riktigt ordentligt för alla medverkande, blodet flödar, knivar blänker till och k-pistar smattrar i Stockholms sjaskiga förortsmiljö.

JW (Joel Kinnaman), medelklasskillen vars högsta dröm är att bli en i överklassen men på kriminella vägar, är fortfarande en av huvudpersonerna och har nu kommit ut från fängelset. Men samtidigt med honom hamnar parallellkaraktärerna Mrdao (Dragomir Mrsic), Jorge (Matias Varela) och Mahmoud (Fares Fares) i händelsernas centrum. De vill i likhet med JW snabbt bli rika på narkotika men branschen är stenhård, alla misstänker varandra och ett felaktigt ord, en förstulen blick, kan bli det sista.

I de gravt kriminellas värld är ändå våldet ingen bristvara utan behövs för att skapa respekt och för att överleva. Det är bekant från amerikanska gangsterfilmer, men Snabba Cash II skiljer sig genom att vara ännu råare, mera realistisk och med en nattsvart grundsyn.
JW gör gemensam sak med Mrado, vars högsta önskan är att ännu en gång få se sin avgudade lilla dotter. Jorge försöker lappa ihop sina familjerelationer och får i sina uppgörelser med narkotikamaffian en prostituerad som bundsförvant. Mahmouds förhållande till sin familj är i absolut botten och allas öden flätas samman på ett ödesdigert sätt.

Svensk kriminalfilm tog ett stort steg uppåt med Millenniumtrilogin, Snabba Cash II är en mycket värdig mantelbärare men känsliga tittare gör skäl i att hålla sig borta. Irriterande nog saknar filmen i Borgå helt text. Det gör att de rätt ofta förekommande dialogerna på spanska (Jorge), serbiska (Mrdao) och arabiska (Mahmoud) tyvärr förblir obegripliga.