Dramakomedi för två

Filmen är visserligen skräddarsydd för Vesa-Matti Loiri och Samuli Edelmann och bra så, men något djupare karaktärsskådespel erbjuds inte. Dessutom är manuset ojämnt. Ibland genomsyras filmen av en stor och äkta värme men roadmovien övertygar mera sällan och är ibland pinsamt platt. Det är med darr på ribban Loiri & Edelmann klarar av att hålla filmen ihop.

Lodis på besök

Timo Porala (Edelmann) är konsertpianisten vars självupptagna väsen och ständiga pianoklinkande i hemmet fått hustrun (Irina Björklund) med femårig dotter att dra åstad till hennes barndoms Rovaniemi. Som om det inte var illa nog snubblar Timo en sen kväll över en riktig lodis i hawaijsjkorta som snarkar på utanför hans hemdörr. Kufen visar sig vara hans far Leo, en gammal fängelseintern som för 35 år sedan flydde hals över huvud till sjöss när sonen var två år gammal.

Faderskapet har emellertid ett färdigt uttänkt koncept i bakfickan: det är äntligen dags för den stora återföreningen. På en bilfärd upp mot norr och den tredskande hustrun skall far och son förhoppningsvis också hitta fram till varandra. Snart står en gammal Cadillac på gårdsplanen och färden mot norr kan börja.
Roligast i filmen är när duon längs vägen gör överraskande nedslag hos intet ont anande släktingar. Trots goda föresatser uppstår det både handgemäng och blodvite samt ett hastigt sorti köksvägen från ett hotell.

Berättelsen är förväntad och formligen sjuder av nationalromantisk hype. Det är situationskomiken och de råbarkat snitsiga replikerna som ger en viss stadga åt en slappt komisk historia som i synnerhet Vesa-Matti Loiri förvaltar så som bara en estradör och skådespelare med talang och livslång rutin klarar av. Ett par gemensamma sånger med Loiri & Edelmann faller på sätt och vis ur bilden men med god vilja kan man ändå också påstå att de piggar upp helheten.