Revoltör med gitarr i hölstret

BORGÅ. För tio år sedan utkom musikern och författaren Kauko Röyhkä med sin självbiografiska roman om revoltlystnad, rockmusik och kärlek, berättad ur en ung mans perspektiv. Nu finns berättelsen visualiserad på vita duken i filmen Miss Blue Jeans (Miss Farkku-Suomi) som redan rullat på i några veckor på nya Bio Rex i Konstfabriken.

Uppväxtromaner som filmatiserats är inte precis någon nyhet. Det som tillför filmen ett visst intresse är dels ett bra skådespelarteam, dels den exakta miljöskildringen i Uleåborg under sent 1970-tal. Det är här filmens huvudperson, 17-åriga Välde alias Röyhkä (Mikko Neuvonen) försöker hitta sig själv mitt i undergroundkulturens snåriga labyrinter och med två sympatiskt vetgiriga barn i en laestadianfamilj som närmsta granne.

Att komma ut ur skalet är inte lätt, med sin poetiska ådra och sitt egenartade sätt betraktas Välde som en outsider av skolkompisarna. Han får stryk när han har mage att komma till klassen i vågad frisyr och målade ögon i bästa David Bowie-stil. Då de andra lyssnar på Suomi-rock är det Lou Reed och Bowie som är Väldes ledstjärna. Fascinerad av fulhetens estetik och klassens mest tilldragande tjej Pike (Sanni Kurkisto) grundar Välde tillsammans med Sasu (Elias Gould) sitt eget Torttu-band med låtar och texter som skiljer sig markant från mainstreamrocken.

Pikes förhållande till Välde präglas av en road vänlighet men när hon vinner musiktidningen Suosikkis tävling Miss Blue Jeans och blir en lokalkändis fjärmas de från varandra. Det får Välde att dyka allt djupare in i musiken, där han inte bara får utlopp för sin revolutionslystnad utan också hittar sin rätta skaparkraft och sitt eget jag.

Filmen är Matti Kinnunens första regiarbete. Den balanserar någonstans mellan allvar, dokumentär och små försök till komedi. Den tidstypiska auran ända ned på detaljnivå plus gott skådespel gör att man förlåter de mera långrandiga sekvenserna. Både Mikko Neuvonen och Sanni Kurikisto gör i sina debutroller ett pålitligt men återhållsamt arbete. Birollsinnehavarna tillåts däremot ta ut svängarna mera ohämmat.