Ny vinkling på känd klassiker
Den som världens bästa novell klassificerade Förvandlingen av Franz Kafka, blir i Svenska Teaterns scenuppsättning något helt nytt, som publiken aldrig sett tidigare.
Förvisso har den klassiska novellen om Gregor Samsa som blir en stor skalbagge i all sin surrealistiska epik besynnerliga element som borde locka till nytänkande.
Den som nu tagit upp den handske som kastats är dansaren och koreografen Carl Knif som tillsammans med dramaturgen Christoffer Mellgren i den fysiska teaterns form förenar dansens uttryck med Kafkas text.
Synd bara att föreställningen inte sattes upp i fjol med anledning av 100-årsminnet av Förvandlingens uppkomst 2015. Alltsedan 1915 har nämligen den märkliga historien om Gregor Samsa, han som blev en skalbagge, men med en människas medvetande, varit en berättelse som fascinerat sin samtid om och om igen.
Analyserat
Litteraturvetare har analyserat och tolkat berättelsen om denna Gregor Samsa, som efter att faderns familjeföretag gått i konkurs blir familjeförsörjare för sin far, mor och syster.
- På Svenska Teaterns Amosscen.
- Av Franz Kafka.
- Dramatisering: Christoffer Mellgren.
- Regi: Carl Knif.
- Scenografi: Erik Salvesen.
- Kostymdesign Karoliina Koisio-Kanttila.
- Hår & mask: Pirjo Ristola.
- Ljusdesigner: Tom Laurmaa.
- Ljuddesign: Janne Hast.
- I rollerna: Patrick Henriksen, Niklas Åkerfelt, Misa Lommi, Simon Häger, Anna Stenberg.
- Premiär: 27.1.16.
- Speltid: cirka 1 t 10 min. utan paus.
- Visas till den 23.4.
Vad betydde förvandlingen för honom själv, har man frågat, och kommit fram till att han dels inte längre var förmögen att fortsätta arbeta som tidigare, dels blev tilldelad en slags nåd som försatte honom i ett barnstadium, då ännu familjen tog hand om honom. Så diskuterar bland annat Elise Karlsson i en analys i Svenska Dagbladet 2015.
Själv frågar sig Kafka om Gregor Samsa förvandlats till "Ett o-djur, en negation. Ohyra. Nyttans motsats. Skadedjur. Eller egentligen: en varelse som inte ens duger till offer. Utan mening, och funktion".
Familjen i fokus
Om Gregor Samsa själv förvandlas gäller detsamma hans familj. Och det är detta man tar fasta på i den aktuella pjäsen genom att syna familjestrukturerna och ensamheten som tema.
Generellt sett kan man säga att när fadern (Niklas Åkerfelt), modern (Simon Häger) och systern Grete (Misa Lommi) i stället för Gregor Samsa (Patrick Henriksen) tvingas arbeta, blir de också förlösta och starkare medan slutet för Gregor Samsa är nattsvart. Hans tragedi är att han själv var en obetydlig kugge i ett kallt byråkratiskt system och slutade vara människa utan att inse det själv, enligt Elise Karlsson.
Om Förvandlingen på Svenska Teatern skriver regissören i programbladet att den kan uppfattas som en metafor för all slags alienation. Frågan man ställer är hur mycket ens nära och kära kan förändras innan vi slutar att vidkännas och älska dem. Svaret är: det finns en gräns och den har överskridits.
Kombinationer
Förvandlingen på Svenska Teatern utförs i den fysiska teaterns form, där dansens uttryck kombineras med texten så att dansen väcker liv i berättelsens stämningar. Genom ett stramt och distanserat förverkligande framhävs berättelsens innehåll.
I klartext innebär det att Patrick Henriksen i huvudrollen klänger på stående sängar och klättrar längs väggar och fönster i ett tämligen skamfilat rum i Erik Salvesens scenografi.
Och värre blir det när fadern i sin frustation kastar äpplen på honom och Gregor skadas med synliga blessyrer i ansikte och extremiteter. Samtidigt genomgår hela sceneriet ett förfall, alla skådespelare blir solkigare och mera tilltufsade, vilket korrelerar förträffligt med själva storyn. Också musiken tillför här, men också annars, skådespelet sina egna ödesdigra element.
Robotar
Intressantast i Carl Knivs Förvandlingen är i alla fall familjemedlemmarnas agerande.
Med sitt gälla och överdrivna tal framställs de nämligen som robotaktiga nickedockor som i väl koreograferade danser och med tvångsmässiga upprepningar i tal och gester framställs som både komiska och farliga. En svart skepnad (Anna Stenberg) med också ansiktet täckt i svart medverkar stumt i handlingen men deltar i danserna.
Förvandlingen innebär en medveten breddning och gränsöverskridning i Svenska Teaterns repertoar. Den ger publiken en hel del nytt och intressant att bita i. Med facit på hand är konklusionen entydig: Missa inte vintersäsongens härligt häftiga, absurdistiska, estetiskt högklassiga och roliga inledning.