BORGÅ Det blev en nattsvart start på Bogy Show 2016.

– Vi börjar på nytt sätt i år. En propp har gått, upplyste showens grundare och primus motor Rolf Danielsson.

Stunden senare var belysningen i skick och musikkvällen kunde fortsätta med betydligt mindre dramatiska, skönt gungande Hotel California. Daniel Andersson och Frans Sandelin – kvällens slitvargar på scen skulle det visa sig – stod för skönsången i läckert ackompanjemang av Dennis Backman och Tristan Forslund på gitarr, Hannes Huitula på piano, Rasmus Hägglund på trummor och Elis Nymark på bas.

Eagles-låten fungerade bra som uppvärmning för Mimmi Johansson med Queens Good old fashioned lover boy och Sofia Jansson med Walk the Moons danshit Shut up an dance trissade upp takten på direkten. I den sist nämnda låten kom showmaskineriet i gång på allvar tack vare Emil Kauppi på synt. Han fick i gång åskådarna med sina kaxiga rockstjärnemanér och numret blev något av en varningssignal: Håll i er för här vankas det show med klös.

Skickligt gäng

Schysst med förvarning eftersom årets Bogy Show bäst kan beskrivas som en räcka av riktigt bra uppträdanden, och då är det inte enbart de coola poserna som avses (också om gänget på scenen nog verkar ha inspirerats av en och annan musikvideo). Några dallrande scennerver syntes inte till. Solisterna stod genomgående för solida insatser och samma kan sägas om musikerna varav många dessutom passade på att skina på flera olika instrument.

Verklig toppklass höll Emilia Tallberg som sjöng den senaste James Bond-filmens signaturlåt, Sam Smiths Writing's on the wall. Det var wow från början till slut då hon med uttrycksfull, klangdjup röst pricksäkert tolkade den tricksiga låten. Wow-faktor hade också Heidi Rif i Mariah Carey-låten Emotions – vilka toner den tjejen träffade – liksom även Nea Nordström som med sin intensiva röst gjorde ett toppframförande i Adeles Make you feel my love.

Från helylle till heavy

Balladglada Frans Sandelin var en av showens största publiktjusare, bland annat bjöd han på en helskön tolkning av Biffy Clyros Black Chandelier. Där backades han upp av Oliver Mansner och Kevin Sonntag på gitarr, Dennis Backman på trummor, Henrik Puumalainen på bas och det tände till på scenen ordentligt.

Kvällens tuffaste var ändå Dennis Helanne som transformerades från helyllespeaker till heavysångare av oanad kaliber i låten Not the American Average av Asking Alexandria. Hallelujah! (för att citera ett inte helt okänt monsterband i Finland) så bra han var med sitt massiva sound, inklusive imponerande rytanden och mullrande mörka partier.

Attityd så det räckte till hade också Samuel Lassila och Dennis Backman på gitarr, Emil Kauppi på bas och Viktor Forsblom på trummor. Arrangörerna visste vad de gjorde de delade ut öronpluggar till publiken innan låten kördes i gång.

Väldigt kul var det att gå från Helanne, tank top och headbanging till kavaj, kragskjorta och salongsfähiga Sinatra-evergreens med scensäkra Daniel Andersson. Just den här småtokiga mixen är kännetecknande för årets Bogy Show och mejslar helheten till ett mångsidigt, underhållande och högklassigt musikpaket – här har det lagts ner mycket tid på att öva, öva och åter öva, och det syns på slutresultatet.

* Artikeln ändrad 26.1. kl. 19.53. Det var inte Olivia Mansner som backade upp Frans Sandelin i Black Chandelier utan Oliver Mansner.