BORGÅ Cementerade föreställningar, ofta dygder, fungerar som inspirationskälla för Åbobaserade Outimaija Hakalas och Timo Takalas samexpo Noggrant odefinierbar i Galleri Gamla Kaplansgården. De vänder och vrider på uppfattningar som uthållighet, tillit och sanning och tolkar begreppens dimensioner i allt från grafik och träsnitt till skulptur och installation.

– Begreppsligheten löper som en gemensam tråd genom utställningen, säger Timo Takala.

Själv har han fokuserat på det tredimensionella uttrycket och skapar i nästan vilket material som helst. På Kaplansgården finns allt från papper till sten och gips representerade.

Takalas skulptur/installation Uthållighet III fyller ett av rummen i galleriet, nästan från golv till tak. Konstverket består av cirka 9 000 blanka pappersark, A4:or, som Takala skrynklat ihop, så där som man gör då man är frustrerad. Målet? Att få till två exakt likadana tussar, och de facto tronar två identiska returpappersskrynklor på en piedestal i galleriet.

Stark vision

Gemensamt för Timo Takala och Outimaija Hakala är att de kraftigt fokuserar på att vision och utförande ska stödja varandra.

– Vad är det ultimata sättet att föra fram idén? Vilken är uttrycksformen som sitter bäst? Det här är frågeställningar som vi vänder och vrider på väldigt noga innan vi sätter i gång med själva skapandet, säger Outimaija Hakala.

Processen, via idé och teknik till realisering, är essentiell för konstnärerna och får också ta tid. Timo Takala kan grunna på en idé i två år och först då han vet exakt hur han vill att slutresultatet ska bli börjar han skapa. Typiskt för honom är också att han driver sin vision så långt som möjligt, ibland in absurdum kan man tycka.

Detaljkär

Verket Tillit, som består av en rektangulär konstgräsmatta och en fotboll, beskriver han som något av ett grymt skämt. Bollen, som inbjuder till ett kick, är nämligen gjord av granit och målad i klassiska svartvita polygoner. Takalas vurm för detaljer syns i att bollen ser använd ut.

– Jag samlade gräs på sommaren och frös in tuvorna. Sedan använde jag gräset för att gnida in bollen med för att ge den en autentisk, använd look.

Tilliten ligger här i att man som betraktare får lov ta konstnären på ordet, det vill säga tro på att det är en granitboll. Veta säkert kan man ju inte eftersom det inte är brukligt att gå och fingra på utställda konstverk. Undantaget finns visserligen också utställt i Kaplansgården i form av skulpturen Sedlighet. Den är gjord för att vidröras och här testas besökarnas blygsamhet.

– Törs folk röra vid baken eller vågar de rentav ge sig på brösten? Det roliga med gips är att fingermärken fastnar på ytan och skulpturens patina förändras hela tiden.

Mediekritik

Om någonting är hugget i sten, som man brukar säga då någonting är bergsäkert, då måste det väl vara korrekt? Det frågar sig Takala i den till formatet modesta, men effektfulla stenskulpturen Totuus som hänger i Kaplansgården. Den rektangulära stenen med texten "Totus" (saning) i förgyllda bokstäver är förvillande lik en gravplakett.

Takalas konstverk är en kritisk kommentar och en form av väckarklocka för dagens mediekonsumenter.

– Bara för att någonting är skrivet betyder det inte att det är sant, funderar han kring det felstavade finska ordet för sanning.

Snedvridna ideal

"Sanningar" och snedvridna ideal serverade via medier är också något som Outimaija Hakala funderat på i sina exakta träsnitt. Hon har lystrat till begrepp som börjar leva sitt eget liv i medierna, och funderar bland annat på hysterin kring kvinnor som fött barn och ser ut som fitnessmodeller bara två månader senare.

I Fitnessmama har hon tecknat konturerna av en atletiskt och muskulös kvinna medan motpolen hittas i Dad Bod, en kockande hemmamyspappa med trivselrondör kring magen.

– Jag väntar på att mammakroppen, den verkliga, ska bli modern igen. Det är absurt vilka benämningar och vilka roller som kvinnor pådyvlas till exempel via teveserie, säger Hakala som också gjort träsnittskommentaren Perfect Housewives föreställande fyra moppande kvinns, som kopplar till långköraren Desperate Housewives.

Outimaija Hakala visar även en serie finurliga grafiktryck. Intressant är till exempel hennes självporträtt 29-år där motivet består av ett träd i tvärsnitt, det vill säga med årsringarna blottade.