Gammal julmusik får nytt liv
Folkmusikensemblen Rosenfink ger glömd finlandssvensk julmusik nytt liv på skivan Stråla stjärna ren och klar. De väcker samtidigt liv i traditioner som staffanssång och stjärngossespel.
ÖSTNYLAND "Lite ljus i vår stjärna, lite pengar i vår pung. Öl och brännvin tar vi gärna, kött och fläsk smakar bäst. Bröd och pengar, det tar vi gärna till vår fattiga lilla stjärna" sjöng de kringvandrande stjärngossarna som var på tiggarstråt i Svenskfinland kring sekelskiftet 1800. Det här är en tradition som Sibbobon Juulia Salonen från folkmusikensemblen Rosenfink fördjupat sig i under året som gått.
– Vi har grävt i Svenska litteratursällskapet arkiv och speciellt sökt efter gammal finlandssvensk julmusik. Det är ett väldigt intressant tema och vi fann en hel del texter och noter. För mig kom det som en överraskning att så många fina julsånger fallit i glömska.
Salonen, som själv har svenska som modersmål, och Rosenfink har ett särintresse för finlandssvensk folkmusik. Ensemblens utgångspunkt har sedan starten för fem år sedan varit att återupptäcka äldre musik, i första hand från södra Finland, och göra egna versioner av styckena. På den första skivan Rosenfink stod folkmusiken överlag i fokus, men i fjol väcktes tanken på ett julalbum enligt samma koncept.
Nytolkning
Decemberskivan Stråla stjärna ren och klar är Juulia Salonens, Pauliina Pajalas, Jarmo Romppanens och Borgåbon Hannu Riskus tolkning av gamla, finlandssvenska julvisor varav en del fallit i glömska.
– Musiken är sammansatt av gamla låtar som vi funnit i arkivet. Vi har komponerat mellanspel och arrangerat styckena, men annars är det ursprungsvisorna som hörs.
Utgångspunkten finns i skrivna källor men visst har de också råkat på några gamla ljudupptagningar i folkmusikarkivet. Salonen beskriver banden som intressanta i och med att musiken ofta placeras i en kontext av berättelser som hänger ihop med musiken.
Rosenfink lyfter också fram en del av de tidigaste sångerna i vår nutida julrepertoar, bland annat julsånger skrivna av folkskollärarinnan Sofie Lithenius och visor diktade av Zacharias Topelius.
– Jag kände inte till att det komponerats så mycket julsånger i början av 1800-talet, och inte heller att det många gånger var lärarinnor som skrev dem, säger Juulia Salonen.
Fina möten
Rosenfink har varit ute på konsertturné med anledning av julskivan och de gamla finlandssvenska julsångerna har ljudit i skolor, på ålderdomshem och på olika konsertplatser, däribland Lilla Villan i Sibbo. Rörande möten har uppstått i synnerhet med den äldre publiken.
– Äldre människor har ibland sjungit med i visorna. De har sjungit dem i skolan och kommer ihåg texterna.
Stjärngossevisor och staffansvisor som bygger på en gemensam nordisk tradition bildar en del av innehållet på Stråla stjärna ren och klar. Visgenrerna, med kringvandrande utklädda sångare på tiggarstråt som gemensam nämnare, följde ofta samma mönster. Först bjöd man på en hälsningssång – "Goder afton, goder afton, både kvinnor och män!" – sedan följde tiggarvisor och beroende på hur "spelet" utföll avslutade man med tackvisor eller med nidvisor om man ingenting fick.
Stjärngossetradition
– Långa staffansvisor förekom inte i speciellt stor utsträckning i Östnyland men stjärngossekavalkaderna levde starkt i den östnyländska traditionen. De stjärngossevisor som Rosnefink sjunger på skivan bygger huvudsakligen på östnyländsk och mellannyländsk sed, säger Anne Bergman, arkivarie på Svenska litteratursällskapets folkkultursarkiv, som varit inkopplad på skivprojektet från starten.
Typiska tackvisor i östra Nyland var Lite ljus i vår stjärna och olika varianter på Haven tack. "Haven tack, haven tack för eder skänk. Eder skänk, eder skänk skall vara Gudi betänk."
Det finns ett tryckt stjärngossespel, Stjärngossarnas julupptåg efter gammal folktradition anordnadt för skolornas Luciafester, som skrevs 1901 av Bernhard Estlander och bygger på Lovisatraditioner.
Folkligt
– Författaren bodde i trakten och samlade och upptecknade visor som han sammanställde för folkskolornas bruk. Han satte in repliker och broderade ut innehållet, och byggde på så vis på en känd tradition. Samma sånger har visserligen sjungits också på annat håll men i mer tillrättalagd form, säger Bergman.
Då folkskollärarna skapade julsånger kring sekelskiftet 1900 hittades vistexterna bland författares dikter. De försågs med lämpliga melodier, ofta folkvisor. Till exempel i Axel Törnudds sångböcker för folkskolorna finns många sådana visor.
Samma sånger har visserligen sjungits också på annat håll men Rosenfinks stjärngossevisor kan sägas vara en Lovisatradition i mer tendentiös form, säger Bergman. Stjärngossevisorna och staffansvisorna sammanblandades i den folkliga traditionen och båda innehöll tiggarverser. Då de trycktes i sångböcker putsades alla tiggarstrofer bort.
Lucia körde om
– Stjärngossarna hade säkert funnits kvar om inte lucia hade kommit. Lucia formades till en starkt identitetskopplad tradition. Hon slog ihjäl stjärngossespelen och placerade stjärngossarna i sitt följe.
På finskt håll spelas det fortfarande stjärngossespel eftersom luciatraditionen inte fått fotfäste där. Stjärngossar rör sig på krogar, i köpcenter och i skolor, då i mera upputsade versioner än i de ursprungliga tiggarvisorna.
- Folkmusikensemble specialiserad på finlandssvensk folkmusik från södra Finland.
- Verksam sedan fem år tillbaka.
- Består av Pauliina Pajala på femsträngad fiol och nyckelharpa, Jarmo Romppanen, mandola, gitarr, sång, Juulia Salonen, sång, flöjter, kantele, Hannu Risku, slagverk.
- Turnerar aktivt bland annat i skolor och på olika festivaler.
- Gav ut första skivan Rosenfink 2013.
- Skivaktuell med albumet Stråla stjärna ren och klar. Folkmusik från Finlands svenskbygder 30. Den består av gammal finlandssvensk julmusik.
- Skivan ges ut av Svenska litteratursällskapet/Finlands svenska folkmusikinstitut.
- Den 6 januari klockan 16 ger Rosenfink en konsert i Brages festsal, Kaserngatan 28, vån. 3, Helsingfors.