Med rosor som passion
Fredrika Runeberg hade ett passionerat intresse för växter och var rentav besatt av rosor. Nu finns hennes blomstermani vackert och precis dokumenterad i en färsk publikation från Borgå museiförening.
BORGÅ Författaren, husmodern och skaldemakan Fredrika Runeberg (1807–1879) talade blommornas språk då hon levde. Nu gör hon samma sak i bokform och delar med sig av sin växtliga passion i nyutkomna publikationen Drömmarnas lustgård – Fredrika Runebergs blomstrande oas och nyttoträdgård. Det är tre år av intensiv forskning som nu kulminerar i ett värdefullt tidsdokument.
– Vi har länge velat göra en bok om Fredrika Runeberg och henne växtintresse med början i den historiska stadsträdgården där många växter var nyttoväxter. Det som många inte vet är att hon var pionjär, redan på 1860-talet hade en stor samling exotiska plantor som hon drivit upp av sticklingar och skott som hon fått sig tillsänt av släkt och vänner utomlands, säger amanuens Susanna Widjeskog på Borgå museum.
Varierat
Boken närmar sig temat från många vinklar och fokus är inte enbart ställt på det florala. I texterna binds Fredrika Runebergs person, hennes litterära verk och hennes livserfarenhet ihop med hennes inlevelsefulla intresse för växter.
– Fredrika Runeberg var en av krukväxtodlingens pionjärer i Finland. Hon kunde ha fyrtio rosor som blommade samtidigt i hemmet, säger Anna Paulina Eklöf som i boken bjuder på en introduktion till Fredrika Runeberg och den botaniska sidan av hennes personlighet med Karin Allardt Ekelunds doktorsavhandling som främsta källa.
Eklöf väver in växternas roll i Fredrika Runebergs dagliga liv och lyfter också fram växternas framträdande position i hennes litterära verksamhet. Extra spännande är att en bortglömd, blomsterrelaterad textskatt uppdagades i familjen Runebergs bokskåp i samband bokprojektet.
– Instucken i hennes bokhylla hittade vi det underbara prosastycket Droppen som var publicerad i ett nummer av Svenska Familj-Journalen, som Fredrika hade sparat, säger Susanna Widjeskog.
År 1861 publicerades ett urval prosastycken i Fredrika Runebergs samling Teckningar och drömmar. men där var Droppen inte med.
Anna Paulina Eklöf beskriver prosastyckesamlingen som "en veritabel örtagård" med titlar som Liljekonvaljen, Oleandern och Rosen för att nämna några. Fredrika Runeberg sägs ha varit besatt av rosor; hon hade rosor överallt, både utomhus i trädgården och inomhus i krukor.
Inte nog med att Fredrika Runeberg hade ett passionerat förhållande med sina växter, hon förde också tät korrespons med sina blomsterväninnor, bland annat Mimmi Rotkirch på Stensböle gård och skulptören Ville Vallgrens mamma, professorskan Mimmi Vallgren.
Tät brevväxling förde hon också med Emelie Björkstén, hon som J. L. Runeberg länge var förälskad i men som de facto med tiden blev en av Fredrikas käraste väninnor. En gemensam nämnare bortom skalden var att bägge kvinnorna var besatta av rosor.
I boken finns flera utdrag ur brev tryckta och det är fascinerande att se hur Fredrika i detalj beskrev hur hennes blommor i hemmet tedde sig. I oktober 1869 beskriver hon hur hennes växter redan håller höst, om en "ganska täck Mitrania coecinia" som blommat och om en liten begonia med scharlakansfärgade blommor som just slutat sin blomning. "Jag är nyfiken att se huru allt gestaltar sig med mina vexter, om jag nästa sommar lefver."
Trädgårdsmästare Paavo Höijer och musievårdare Mervi Backman skötte om växterna i Runebergs hem i trettio års tid. I dag är det museivårdare Maria Kovanen som har hand om blomstren, många av dem sticklingar till de prunkande blommor som Fredrika Runeberg en gång var så känd för.
Det är hon som fått den ovanliga sumpkrinumen (crinum americanum) att blomma samt som utifrån Fredrikas tips ställt en vas med blommande syrener på ett av borden. "Ta in syrenkvistar en månad före jul och sätt dem i varmt vatten så blommar de till jul" lyder husmodersvinken.
Goda tips
– Fredrika tipsade också om att sätta en bit kol i vattnet och det gör att vattnet inte slammar till. Sockerbitar, som hon också använde, ska man däremot absolut inte sätta i vattnet. Tack vare dagens vetenskap vet vi att sockret gör att växten inte får i sig något vatten alls, säger Kovanen.
I boken skriver Aaja Peura om Fredrikas rumsväxter och bjuder också på tips om hur man ska sköta dem enligt handböcker krukväxtskötsel som man funnit i huset.
Bärande i Drömmarnas lustgård är proffsfotografen Maarit Lehtos fotografier på blommande krukväxter och en trädgård i full sommarskrud. Som komplement finns också en handfull gamla bilder, varav några med växter i motiven, samt brev, växtskisser och scheman för hur krukväxter borde planteras.
Det här är inte första gången som Fredrika Runebergs trädgård är aktuell. Planteringarna och odlingarna på slänten nedanför Runebergs hem har det forskats i också tidigare och Susanna Widjeskog påpekar att trädgården är den som bevarats närmast ursprungsskicket sett till hela Finland. Ämnet tangeras i den aktuella boken via David Stokes som varit tätt involverad i arbetet då trädgården restaurerades. Han placerar också in Borgåträdgården i ett större, trädgårdshistoriskt perspektiv.