Fångad av filmens magi
Alltsedan barndomen gick Jerker A. Eriksson på bio. Intresset bestod och hans kritikergärning och arbete som chef för Statens filmgranskningsbyrå inspirerades av insikten i att filmen var åsidosatt i kulturlivet och i pressen.
Jerker A. Erikssons (f. 1931) essäbok om film inleds med en återblick av tiden då författaren i tidig ungdom besökte kvartersbiograferna i Helsingfors, och hur det blev en inkörsport till en värld fylld av filmens magi. Han berättar också om hur han med varierande framgång försökte dupera kassörskor och vaktmästare för att få tillträde till barnförbjudna filmer. "Filmen var min ungdoms universitet" betonar Eriksson i Flammande vildmark.
Hans kärlek för speciellt amerikansk film grundmurades då han i sin ungdom vistades där, dels som professor i Wisconsin, dels som stipendiat i South Carolina litet senare.
Smak för västern
Bäst gillade Eriksson västernfilmer som enligt honom företräder populära historiebeskrivningar som förevigat en egen kultur.
Bland favoriterna finns John Ford och hans film från 1939 Drums Along Mohawk med Henry Fonda, på svenska Flammande vildmark, som lånat boktiteln sitt namn.
Hollywoods västernfilmera startade just år 1939 med en klassiker som Diligensen av John Ford.
Att Jerker A. Eriksson tar upp Flammande vildmark är ingen tillfällighet. Filmen med Henry Fonda och David Carradine handlar om indiankrigen på 1700-talet och lyfter fram amerikanska värderingar som patriotism och tradition. Med filmen, lanserad under den stora depressionen, ville John Ford visa för 1930-talets hårt beprövade amerikaner att det var hårda bud också tidigare. Filmen manar amerikanerna till patriotism och visar hur historia och tradition talar till nutiden.
Idéhistoria
Historien, den rådande politiken i världen och filmens idéhistoria är viktiga byggstenar i Jerker A. Erikssons essäbok om film. Han jämför och analyserar och ger en bra inblick i varför filmen blev så viktig, inte bara som ett led i underhållningsindustrin utan för vårt sätt att begripa världen.
Om det kan man bland annat läsa i avsnittet "Konspirationer och paranoia i amerikansk film". Här redogörs för filmer som I Was a Communist for the FBI (1951), Invaders Fdrom Mars (1953) och Fred Zinnemanns High Noon från 1951 där sheriffen Kane (Gary Cooper) i regel anses representera Amerika under det kalla kriget och filmens laglösa hans motståndare, de ryska kommunisterna. En annan tolkning är att Zinnemann lämnades i sticket av sina kolleger under McCarthy-erans häxprocesser och uppfattar sig själv som den utlämnade sheriffen.
På 1970-talet fick de paranoida och konspiratoriska filmerna i USA ett uppsving, incitamenten fanns i morden på bröderna Kennedy, Martin Luther King, Vietnamkriget, Watergate med mera.
I andra essäer skriver Jerker A. Eriksson om bland annat Chaplins filmer i Finland 1915–1919, om En domare i Nürnberg, om William Wyler och Little Foxes (Kvinnan utan nåd) och"En amerikansk trilogi", där George Stevens filmer En plats i solen, Shane och The Giant bildar stoffet.
Flammande vildmark är en bok för den intellektuelle biofantasten och för alla som vill lära sig mera om filmhistoria, om bakgrunden till många äldre filmer och om filmernas återspeglingar på samhället då det begav sig.
Jämförelserna sträcker sig långt in i nutiden med nedslag i bland annat James Mangolds nyfilmatisering 2007 av västernfilmen 3:10 to Yuma med Russell Crowe och Christian Bale.