Om utsatthet och mobbning
En ensam och ovanlig pojke med smak för stjärnskådande och en psykologisk thriller om mobbning och minnets fallgropar bildar tema för de två sista pjäserna inom ramen för Teater Viirus Textfest med nyskriven dramatik. För manuset svarar Sibbobördiga författaren Johanna Holmström respektive skådespelaren Tobias Zilliacus.
Anslaget till Stephen Hawking är inte rädd för mörkret är bra. Musiken dånar över teatersalen där en pojke (Alexander Holmlund, studerande vid TeaK) och en mor (Mallou Zilliacus, studerande vid Stockholms dramatiska högskola, skådespelare vid Sisko) sitter inklämda i var sin låda med glasfönster ut mot publiken. Kan ensamhetstematiken illustreras bättre?
Nioårige Stephen är vinterklädd och sitter i snön, mamman befinner sig i en minimal lägenhet i sällskap med skvallertidningen Seiska. När musiken tystnar tar turvis son och mor till orda.
Det framgår att gossen fått namnet Stephen, efter astrofysikern Stephen Hawking, men inte för sin genialitets, utan för sin sjukdoms skull. Pojken lider av samma amyotrofisk lateralskleros som Hawking och är förlamad i underkroppen.
Samtidigt är han även ovanligt klipsk men också lillgammal och med huvudet fullt av funderingar. Tiden ute i snön vid pulkabacken medan han väntar på mamma fördriver han med att fundera bland annat på stjärnhimlen men också på mänskliga "stjärnor" med hemvist i Los Angeles - och på den snö som nu singlat ner i tre dygn.
Något är fel
Ganska snabbt framgår det att allt inte är som det ska, något som understryks av den klaustrofobiska inramningen.
Modern har fått nog och lider av psykiska problem, vilket accentueras av snöfallet, gossen är helt enkelt rädd för att lämnas ensam. Några vänner har han inte, han trakasseras i skolan men har funnit sin tillflykt i djupa funderingar. Stephen Hawkings credo att det inte finns någon Gud, att himlen är en saga för människor som är rädda för mörkret, bildar en slags vinjett för hela den korta föreställningen.
Pjäsen har sina poänger. De återfinns i de intellektuella referenserna, i själva språkbehandlingen och i de stämningar av ensamhet och förtvivlan samt korta stunder av glädje som återspeglas i son och mor, bra tolkade av Holmlund och Zilliacus. Ändå känns det korta skådespelet inte riktigt färdigt, jag hade hoppats på något mer, på något fördjupande eller på en oväntad vändning.
Tumskruvarna dras åt
Tobias Zilliacus pjäs Det du minns är definitivt mera publikfriande och lättillgänglig.
Den har en tydlig röd tråd, en tätnande intrig, en psykologisk skärpa och ett olycksbådande, obehagligt bakgrundsraster som för tankarna till en filmskapare som Quentin Tarantino.
En laddad pistol som rekvisita brukar få också den mest blaserade åskådare att kvickna till och i det här fallet gör en tysk Luger små underverk åt pjäsen då tumskruvarna dras åt.
Det du minns handlar om Dennis (Victor Idman) som ska sälja säkerhetsutrustning till ett välsituerat par. Läkaren Anders (Peter Kanerva) som tar emot i sitt hem är emellertid bara måttligt intresserad. Hans agenda är hämnd och han slår till som en kobra då försäkringsagenten med ens känner igen honom som sitt mobbningsoffer från skotiden. Gamla skolalbum dyker upp, anklagelserna haglar i luften och gamla synder blir som nya. Var så säker på att också pistolen kommer fram.
Förträngda minnen manifesterar sig, minnen som ibland uppfattas olika av de två männen, samtidigt som det blir uppenbart att inte heller läkaren har helt vitt mjöl i sin påse, eventuellt inte heller hans hustru (Kira-Emmi Pohtokari), som litet omotiverat dyker upp mot slutet. Peter Kanerva och Victor Idman har helkoll på sina roller i en dramatisering som håller tittaren på halster fram till slutet.
Nyskrivet
Textfest beskrivs som en hyllning till nyskriven dramatik. Under en månads tid har det framförts åtta nyskrivna pjäser på teater Viirus, varje föreställning spelas fem gånger.
Kända finlandssvenska pjäsförfattare har här debuterat som dramatiker. Namnen är Kaj Korkea-aho, Sara Ehnholm-Hielm, Janne Strang, Mathias Rosenlund, Linnea Tillema, Johanna Koljonen, Tobias Zilliacus och Johanna Holmström.
- Av Tobias Zilliacus.
- En psykologisk thriller om mobbning, hämnd och minnets pålitlighet.
- Regissör: Aleksis Meaney.
- Dramaturg: Joakim Groth.
- På scenen: Kira-Emmi Pohtokari, Viktor Idman, Peter Kanerva.
- Premiär: 12.12.
- Speltid: ca 1 t.
- Visas ännu 17, 18 & 19.12.
- Av Johanna Holmström.
- En berättelse om en pojke som vill undersöka himlen.
- Regissör: Maria Lundström.
- Dramaturg: Marianne Möller.
- På scenen: Alexander Holmlund, Malou Zilliacus.
- Premiär: 12.12.
- Speltid: ca 35 min.
- Visas ännu 17, 18 & 19.12.