Sibelius firades i Konstfabriken
Jean Sibelius bredd och djup som kompositör tydliggjordes i födelsedagskonserten på hans 150-årsdag.
Konserten öppnades med Anssi Tikanmäkis Jyllin mamman maailma i arrangemang för blåsorkester och genast vällde det finländska själslandskapet ut över åhörarna.
Unga Oskari Auramos Call of the Wind bjöd på liknande stämningar och Berhard Henrik Crusells Introduction et Air ur Suédois Varie med Juuso Björkroth som klarinettsolist fungerade som en brygga mellan den första finländskfödda klassiska tonsättaren och den största.
Därefter äntrade storkören bestående av medlemmar från fyra manskörer, Järvenpään Mieslaulajat, Keravan Mieslaulajat, Runebergskören och Tuusulan Mieslaulajat, scenen.
Om blåsorkestern, som bestod av elever och lärare från musikinstituten i Vanda och Borgå, bjudit på en aning varierande musikalisk kvalitet var detsamma fallet med manskören.
Här blev det klart att Sibelius skrev körmusik av mycket varierande svårighetsgrad. Till exempel är körklassikern Sydämeni laulu till text av Eino Leino ett minimalistiskt verk som är till synes lätt men vars små variationer i harmonierna bjuder på motstånd och manar till exakthet och koncentration. Nu lyckades man inte helt, körerna tappade helt enkelt bort tonaliteten alldeles i början men hittade strax tillbaka. Filip Häyrynen som ledde körerna i de tre första styckena kunde ha hållit tillbaka tempot en aning, nu kändes sången helt enkelt för snabb.
Att man ställvis hörde små inexaktheter både i rytm och tonalitet har delvis att göra med akustiken – att sångare i större körer har svårt att höra varandra på den stora scenen i den gamla fabrikshallen.
Frisk vind och smärre navigationsproblem
När Runebergskörens dirigent och kvällens kunniga konferencier Teppo Salakka tog över rodret blev körklangen genast mycket ljusare, vilket kan bero på att Jonathan Reuters dikt Till havs sjöngs med ljusa svenska vokaler och på att verket hör till standardrepertoaren och således sitter i ryggmärgen på sångarna. Stycket innehåller inte heller några större musikaliska fallgropar.
Efter paus var det symfoniorkesterns tur. Orkestern, som bestod av representanter för Keskisen Uudenmaan Musiikkiopisto och Borgånejdens musikinstitut, framförde några av Sibelius mest älskade orkesterstycken under ledning av Pekka Häkkinen. Orkestern klingade både rent och klangfullt och de långa linjerna i Valse Triste gavs det utrymme de behöver medan Alla marcia ur Kareliasviten kändes en aning släpig.
Konserten avslutades med Finlandia där kören deltog i hymnen samt Uusmaalaisten laulu som sjöngs unisont till orkesterns ackompanjemang.
– Sibelius födelsedag utan Finlandia är som en födelsedagsfest utan tårta, konstaterade konferencieren Teppo Salakka.