Allting måste vara okej

BORGÅ Helsingforsaren Jenni Hailis projekt I'm ok är ingenting som tillkommit i hasten. Under de senaste tio åren har hon bit för bit byggt vidare på ett enda fotoporträtt som i olika former går igen i expons alla delar.

– Det är galenskap att hålla på så länge med ett enda projekt, men mångsidigheten i uttrycket har gjort att jag gillat den pågående skapandeprocessen, pärla för pärla och stygn för stygn, säger Haili hänvisande till några av varianterna som ursprungsporträttet ynglade av sig till. Det går långsamt men allt är ändå okej, tillägger hon som ett eko av expons namn.

Ursprungsporträttet föreställer hennes italienska väninna, clown och artist till professionen. Väninnan sminkade sig samt klädde sig i ett åtstramande pärlhalsband enkom för fotosessionen, och det är det fotografiet – med ett ständigt lika ansträngt leende – som står som grund för den repetitiva utställning som nu visas i Galleri Hörnan.

Stor variation

Men att göra enbart en fotoserie tillfredsställde inte Jenni Hailis ambitioner. I stället skapade hon en serie i varierande tekniker.

– Rya, korsstygnsbroderi, ikonmålning, stickad tröja, pärlplatta, silvergelatintryck, ljuslåda för reklam, diaserie. Det har varit väldigt intressant att under projektets gång lära mig nya former av uttryck. Att bemästra olika tekniker har för mig varit en av poängerna.

I vidare bemärkelse är porträtten en kommentar till kvinnornas oskrivna historia. Genom att till en del använda sig av traditionellt sett "kvinnotillåtna" tekniker som korsstygnsbroderi och ryaknytning ser Jenni Haili det som att hon skriver ett nytt kapitel i kvinnornas konsthistoria. Trots allt har praktiskt lapparbete i något skede förskjutits mot ett mera dekorativt flöde.

Ytlighet

Haili har även tagit avstamp dagens ytliga värld där man förväntas se glad ut – signalera att allting är okej – också i stunder då man de facto är allt annat än just ok.

– Det finns situationer då det känns som om man stryps men ändå klistrar på ett falskt smil, säger hon och hänvisar till porträttets typiskt kvinnliga attribut, det alltför spända pärlhalsbandet.

Men det finns hopp. Kvinnoanletets högröda färg, med pärlhalsbandet som gräns mot ett blekt dekolletage, ger en föraning om att hennes inre känslor rent fysiskt håller på att bryta ut. Rölligheten känns också befriande; det här är en brud som inte tänker duka under för omgivningens tryck utan som i stället tänker ta sikte på nya utmaningar.

I Galleri Hörnan är det första gången som Jenni Hailis helhet I'm ok ställs ut i sin kompletta utformning, det vill säga med alla bitar och gebit samlade på en och samma plats.