Tummelplatsen för sinnets alla nyanser
Anne Räisänen och Monica Wickström har med expon Playground förvandlat galleri Gamla Kaplansgården till en lekplats där former, färger och figurer möts i skälmsk dialog.
BORGÅ Papper, tyg, plast, metall och plysch. De materiella ingredienserna till Anne Räisänens och Monica Wickströms samexpo Playground på Kaplansgården ger plats för variation. Så bjuder konstnärerna också på en lekfull helhet med många schatteringar som spiller över också till de immateriella.
– Det har varit skönt och roligt att få bli barn på nytt och locka fram barnets och sorglösa inställning till värden, säger de.
Leklusten är immanent inte minst i utställningens största verk – än så länge namnlöst – som samtidigt är det enda som Räisänen och Wickström skapat tillsammans. Sammanfogade av glesa kedjor är en serie jordglobsliknande, grönskiftande pappersmassabollar som från två väggfästen flödar ut över brädgolvet i en glättigt bubblande samling. Bakgrunden till jättehalsbandet bottnar ändå i en verklighet som är långt ifrån sorglös.
– Utgångspunkten ligger i det globala nyhetsflödet som väller in över oss och fyller våra själar med brutalitet. Det hade varit jordbävning i Nepal och terrordåd i Paris då vi kom samman och börjar skapa vårt lekfulla smycke.
Lekfull dialog
Räisänens och Wickströms enskilda verk är skapade separat men genom Kaplansgårdens rum löper en ostyrig dialog som binder samman helheten och cementerar lekplatstematiken.
Anne Räisänen har fastnat för fotografi. Med sin mobiltelefon – "en svindyr modell ännu för några år sedan" – har hon knäppt fotografier som hon sedan med avsikt bearbetat med det basala bildbehandlingsprogram som telefonen stöder. Möjligheten till bildmanipulation har varit begränsad, men med ett inressant resultat. Bland annat har hon applicerat otaliga bilder på varandra och den vägen fått fram närapå drömska effekter.
Många av bilderna föreställer ansikten, de flesta är ett slags vackert förvridna selfies. Det är en kombination av hennes intresse för ansikten och den allmänt utbredda selfiehysterin.
– Det har varit spännande att se hur mitt ansikte kunnat forma sig nästan till oigenkännlighet. Fast lite kusligt blev det då min döda mamma plötsligt stirrade på mig ur bilden. Rätt intressant faktiskt.
Repetition
Hos Räisänen syns bakgrunden som textilkonstnär tydligt. Hon har en faiblesse för repetition och upprepar gärna mönstren hon fotograferat, på samma sätt som mönstret på ett tyg ofta upprepar sig. En hel vägg i ett av rummen i Kaplansgården är täckt av ett retroinspirerat, grönskiftande mönster som för tankarna till kökskaklen i en sextiotalsbostad.
Upprepning handlar det också om i verket Hommage to Windows, ett alster som består av sex rödglödgande små fotografier som föreställer det så kallade slottet på Ågatan i Borgå. Lekfullheten ligger inte minst i namnet som ger associationer till ett världskänt operativsystem.
– Jag tycker mycket om färger. Tidigare var jag mycket för lila, men på senare år har jag blivit en "grön människa" som favoriserar alla nyanser av grönt.
Fräcka färger
Det modiga färggreppet går igen, i varje fall indirekt, också i Monica Wickströms smyckeskonst. Indirekt eftersom färgerna inte sitter i smyckena i sig utan i presentationen. Wickströms nyaste alster, en serie broscher i torrnålsteknik visas upp till exempel mot en bakgrund formad av färgstarka, gamla bysthållare som hon fyndat på loppmarknad.
– Färgerna är inte huvudsaken, också om de till en del har en provokativ funktion, utan poängen är smyckena som sitter fästa på färgglatt underlag.
Den första i serien av runda broscher kom till efter terrorattacken på parisiska satirtidningen Charlie Hebdo. Monica Wickström kände att hon ville försöka sig på en kommentar för yttrandefriheten och skapade senare broscher med texten "Yes!" respektive "No!" med en vajer.
– Broscherna hänger på textilbotten, lite som kläder på tork.
Tanken är till exempel att den som vill köpa en tredelad brosch får den regnbågsfärgade presentationsplattan på köpet och hemma kan förvandla den till en dekorativ tavla – med eller utan smycke beroende på om det är i användning eller inte.
Barntematik
Lekfullheten går igen i det som Monica Wickström döpt till "barnkammaren", det vill säga det av rummen i Kaplansgården där hon behandlar ett känsligt och personligt tema: barnlöshet. Här hittas bland annat det hjärtskärande verkat Barnet som aldrig kom, där en liten docka i en kokong av linnepapper hänger som i en skör livstråd, i en tunn kedja av papper. Sibbobon Amanda Hellings två fotografier på smycket, ett taget framifrån och ett bakifrån, kompletterar helheten.
Monica Wickström är den som gärna ivrigt går in för nya material och nya tekniker i sitt skapande. Nyaste nytt är en serie lurviga halsband som går under namnet Alliansen. Smyckena är sammanfogade av mjukisdjur i olika färger med en silverring som lås; en lekfull stola att värma sig med under kalla vinterdagar.
- Anne Räisänens och Monica Wickströms lekfulla expo i Galleri Gamla Kaplansgården.
- Utställningen pågår till och med den 22 november.