Spelmansmusiken i starkt möte med klassisk violinkonsert
Traditionell spelmansmusik följt av runosång och Sibelius violinkonsert med Pekka Kuusisto som violinist vävdes samman till en högintressant helhet på torsdagens konsert Sibelius & spelmän i Konstfabriken.
Spelmansglädjen – och spelkvinnsglädjen får man väl tillägga – var påtaglig då musikaliska familjen Järvelä, djupt rotad i Kaustbys spelmanstradition, inledde konserten Sibelius & spelmän med stycket Purpuri. Mauno Järvelä, spelman sedan sextio år, spelade purpurin (en förfinskning av franskans potpurri) i traditionell Kaustbystil och med sig på Avantisalens scen hade han döttrarna Aili och Alina Järvelä på violin samt sonen Esko Järvelä på harmonium.
Inlånad från Tapiola Sinfonietta var dessutom violinisten Janne Nisonen som byggde på familjen Järveläs fylliga spelmanssound i omisskännligt Kaustbypräglade stycken som Puhkion Eljaksen marssi och Loppukruusauspolskat. Resultatet var svängigt så det förslår och publiken – det var fullsatt till sista plats – fick se prov på flinkt och tonsäkert fiolspel med Esko Järveläs medryckande harmoniumtoner som ryggrad i ljudvärlden.
Taktfast grepp
Med än flinkare fingertoppar hakade toppviolinisten Pekka Kuusisto på spelmanssessionen då Nyländsk spelmansmusik stod i tur. Med foten spelmansaktigt dunkande mot scengolvet spelade han med bland annat i glättigt medryckande Tre brudpolskor från Lappträsk, traditionellt spelad av Hindersbyspelmannen Hans J. Hansson, och fartfyllda Kruununpudotuspolska såsom Pyttisbon Edvard Väppling brukade spela den.
Tapiola Sinfoniettas stråksektion sällade sig till spelmanslaget då det var dags för Kaustbybaserade spelmannen och kompositören Pehr Henrik Nordgrens (1944–2008) fyrdelade svit Spelmansporträtt från 1976. Verket, ursprungligen skrivet för Mellersta Österbottens kammarorkester, bjöd på fyra komplext strukturerade satser med distinkt folkmusikalisk prägel.
Traditionsbrygga
I lätt och lekfullt inledande Sprättarin gick det undan och upprepade pizzicaton har en tydlig funktion, som för att understryka satsens ungdomliga rörlighet. Grubblaren bjöd på ödesmättade tongångar – bland annat med ett sällsamt mjukt solo av Pekka Kuusisto – där djupa cello- och basfiolslingor gav melankolisk klangbotten. Ystra Gammelmans menuett följdes åt av starkt laddade Spelmannens livstyttje där orkestern rusade mellan höga glädjeyttringar och sorgsna lågtoner.
Övergången från en tradition till en annan, från spelmansmusik till traditionell finsk runosång, kändes rätt. Folkmusikern Ilona Korhonen sjöng kraftfullt och berättade samtidigt dramatiskt Kullervos berättelse Kalerva ja Untamo enligt ingermanländsk tradition. "Jos itken isoni veistä, Itket kyyttölehmiäisi" sjöng hon på runometer, dels enligt Larin Paraske, (som också var en inspirationskälla för Jean Sibelius), dels ur egen fatabur.
Virtuos violinkonsert
Effektfullt var det då runosångens sista toner fångades upp av Tapiola sinfonietta och Pekka Kuusisto på violin, varpå musiken böljade över i Sibelius tredelade Konsert för violin och orkester d-moll op 47. Violinkonserten är oerhört krävande, även om den de facto är kompositörens upplättade version av det ännu mer komplicerade ursprungsverket.
Trots svårighetsgraden hör Sibelius violinkonsert till de mest framförda av 1900-talets violinkonserter, och även Tapiola Sinfonietta har spelat den tidigare tillsammans med Pekka Kuusisto i dubbelroll som dirigent och soloviolinist. Symfoniorkestern imponerade stort med sin lyhörda och nyanserade tolkning av violinkonsertens satser, och i synnerhet musikernas exakta och dynamiska samspel är värt en eloge; helt enkelt är det inte att ledas av en dirigent som samtidigt spelar styckets virtuospartier.
Kuusisto då? Han är minsann inte violinvirtuosstämplad utan orsak. Med lekande lätt stråkföring och glödande inlevelse fick han till och med de mest krävande partierna i Sibelius violinkonsert att verka hanterliga, ja, nästan enkla. Omisskännbar spelglädje hos solist och symfoniorkester, med träblåsarna som kvällens utropstecken, belönades följdriktigt med stående publikovationer.
Konserten Sibelius & spelmän var en del Konstfabrikens klassikerserie som fortsätter med Swing, sväng & underhållning den 14 november.
- Tapiola Sinfonietta – Esbo stadsorkester, Pekka Kuusisto, violinist/dirigent, Aili, Alina, Esko och Mauno Järvelä samt Janne Nisonen, violin, Ilona Korhonen, runosång.
- Konstfabrikens Avantisal 22.10.