Mörkad Linda Sibelius får nutida återspegling
Den älskande är en nyskriven, konstnärligt utformad föreställning om Jean Sibelius psykiskt sjuka syster Linda. Om den kanske inte helt infriar löftena lyfter den ändå fram henne på nytt, med återspeglingar i nutiden.
BORGÅ Östra Nylands teater, Borgås nya tvåspråkiga professionella regionteater utan egen scen debuterade på Kulturhuset Grand med Zacharias Topelius sagospel Fågel blå i oktober 2013.
Den följdes upp på samma arena, först av Dinner for one i maj 2014 samt i november, under samma Tove Janssons 100-årsjubileumsår, av Sent i november. Föreställningen blev teaterns hittills mest verkningsfulla skådespel.
Nu har teatern flyttat till Helsingfors och Svenska Teaterns Nicken-scen med Sofia Aminoffs nyskrivna pjäs Den älskande, om Jean Sibelius "mörkade" syster Linda Sibelius, hon som retuscherades bort i ett familjefotografi med Jean Sibelius karriär som motiv. Föreställningen är ett led i Nicken NU som iscensätter svenskspråkig dramatik tillsammans med fria teatergrupper på Svenska Teaterns Nicken-scen under 2014–2017.
Funnen historia
Helena Hasselblatt, konstnärlig ledare för Östra Nylands teater, var personen som hittade historien om Sibelius syster Linda, som mer eller mindre raderats ut från den Sibeliuska familjehistorien.
Hasselblatt som redan tidigare haft kontakt med Sofia Aminoff i ett annat sammanhang, föreslog ett samarbete kring Linda Sibelius. Projektet fullföljdes så att Aminoff skrev manuset och Hasselblatt åtog sig regin.
I en intervju för Östnyland framhåller Sofia Aminoff att en psykiskt sjuk syster inte var förenlig med Jean Sibelius publika image. Sofia Aminoffs uppfattning är att "Janne hade ganska mycket ångest i fråga om sin syster. Han hade själv ett labilt psyke och var rädd för att bli som hon".
För att ännu hålla sig till intervjun betonar Aminoff att det också var graverande att läkaren som fattade beslutet om att Linda behövde vårdas på institution var hennes andra bror Christian, landets ledande professor i psykiatri och chefsläkare på Lappviken. Han inte bara diagnostiserade systern som manodepressiv – bipolär i dagens språk – utan behandlade henne också själv. Så långt om manusförfattarens ställningstaganden.
Avvikande
Saken faller i en litet annan belysning i en insändare i HBL i september i år. För den svarar Gitta Henning som på 1990-talet sammanställde Riksarkivets stora Sibeliusarkiv.
Henning skriver att syster Linda var en högt utbildad matematiker som blev psykiskt sjuk i en ålder av 40 år, varmt älskad av bröderna Jean och Christian samt deras familjer. Enligt egen utsago blev hon alltid väl behandlad och hade brödernas och deras familjers stöd.
Att Sofia Aminoffs och Gitta Hennings forskning ger delvis olika bilder av Linda Sibelius förhållande till släkt och bröder ska varken överdrivas eller föras till sin spets. Sanningen är nämligen inte nödvändigtvis som man vant sig vid att tro alltid entydig eller objektiv.
Det förekommer också subjektiva sanningar som är lika rätta och riktiga för dem som kommit fram till dem. Vi talar om två sidor av samma mynt. Beträffande pjäsen Den älskandes grundläggande syfte, att under Jean Sibelius 150-årsjubileumsår lyfta fram den bortglömda Linda Sibelius, spelar det här givetvis ingen roll.
Återspeglingar
Allra minst eftersom Den älskande inte heller självt strikt följer historien om Linda Sibelius (Anja Bargum).
Sofia Aminoff har visserligen som spelarena för pjäsen använt sig av ett rum som återskapar den gamla sjukhusmiljön i Nickby, där Linda vara konvalescent, en miljö som i dag till stora delar är omvandlad till exklusiva bostäder. Men Aminoff skrev också in ett ungt par (Kajsa Ek och Wilhelm Grotenfelt) som bor i det som en gång var Linda Sibelius rum.
För dem pågår en relationskris med fokus på den unga kvinnan, Vilja Berggren (Kajsa Ek), vars sambo Johannes (Wilhelm Grotenfelt) som jobbat i Afrika, återvänder hem.
Vilja förbereder en konstutställning, men inser att Johannes haft en annan kvinna i Afrika. Hennes redan från tidigare labila läggning skakas om i sina grundvalar, hon blir arbetsoförmögen och apatisk och drivs in en sjukdom med samma förtecken som hos Linda Sibelius samtidigt som Johannes lämnar henne.
Vilja blir därmed ett slags spegelbild av Linda och det hon gick igenom för hundra år sedan. Också Linda Sibelius fästman försköt henne, också Linda arbetade en tid i Afrika. För båda kvinnorna var konstnärlig begåvning, känslighet och intelligens något de delade, samtidigt som båda blev sjuka.
Pjäsens namn, Den älskande, är samtidigt namnet på en svit av Jean Sibelius, ursprungligen skriven till text ur Kanteletar. Det romantiska instrumentalstycket och ett piano på scenen spelar dessutom en roll i pjäsen vars akter återspeglas i musiken.
Oälskad
Parallellt med Viljas story utspelar sig alltså Linda Sibelius sjukdomshistoria i Nickby hundra år tidigare i samma rum, här tillsammans med hennes läkare Michael Wolff (Kim Gustafsson), han som lärde sig yrket av bland andra Lindas bror Christian Sibelius.
Linda har för avsikt att gå på sin bror Jean Sibelius 50-årsjubileumskonsert 1915 men under samtalssessionerna med sin läkare drar mörka moln in över hennes sinne. Hon ser bland annat i drömmen en svart svan som växer sig allt större och får till sist ett allvarligt sjukdomsanfall.
Läkaren uppfattar kärlekslösheten i form av Lindas dominerande mor som roten till det onda och frågar sig flera gånger om någon älskat henne tillräckligt.
Den älskande är nämligen en berättelse om kärlek och avsaknad av kärlek, där sanning och dröm, fantasi och verklighet återspeglas i då- och nutid.
Den unga generationens skådespelare Kajsa Ek som gestaltar Vilja har tilldelats en svår roll, som hon emellertid lyckas förvandla till ett synnerligen övertygande porträtt av en kvinna i fritt fall.
Anja Bargum svarar för föreställningens största behållning med sin såväl återhållsamma som expressiva men ständigt intensiva tolkning av Linda Sibelius. Definitivt hennes bästa rollprestation hittills.
Men i synnerhet första akten blir för trevande och anemisk. Skådespelet har ännu inte det lyft och de tempoväxlingar som med tematisk logik karakteriserar andra akten, då också vissa för teatrala partier från akt ett försvinner och pjäsen börjar gripa tag om åskådaren.
-
Östra Nylands teater
Spelas på Svenska Teaterns Nicken-scen. - Manus: Sofia Aminoff.
- Regi: Helena Hasselblatt.
- Scenografi: Marjaana Rantama.
- Kostym: Essi Rämä.
- Mask och hår: Elina Turunen.
- Ljuddesign: Jaakko Autio.
- Ljusdesign: Laura Siironen.
- I rollerna: Anja Bargum, Kajsa Ek, Wilhelm Grotenfelt, Kim Gustafsson.
-
Premiär: 15.10.
Speltid: cirka 2 t inkl. paus. - Visas ännu 10 ggr t.o.m. 29.10 samt på Konstfabriken i Borgå i november.