Verbal tennis ger skratt som saldo
En man flyttar ut, ett piano flyttar in och en man blir tiotusen euro rikare. Ungefär det är saldot efter den verbala svada som Jokiteatteris nya pjäs Lainavaimo serverar på Kulturhuset Grands scen
Det lyckliga familjeporträttet sitter på paradplats på den lokala bankdirektörens skrivbord. Vacker blond fru, två välartade barn. För bankdirektören Kari-Pekka Toivonen är det en dag som vilken annan då Toni Wahlströms desperata lånekund kliver in på hans kontorsrum (med hurts och allt) och slår sig ner i besökarstolen.
Det blir back på lånet på 3 000 euro som Wahlströms herr Viitanen är ute efter, och det negativa beslutet sätter i gång en serie sällan skådade förvecklingar som serveras i form av verbal tennis på högsta nivå. Munhuggning är kanske ett annat ord för den slipade bankmannens och den sjaskiga kundens låneförhandlingar, men inte ens en idiot till bankdirektör lånar ut tusenlappar mot "du har mitt ord" eller "du kan lita på mig", trots allt är euro bankvärldens språk.
Varning för förförare
Nehej, lånet kan slashasen glömma, hur prekär hans situation än är, vilket driver Toni Wahlströms karaktär till att plocka fram sina dolda kvinnotjusartalanger. Han har nämligen en förmåga att förföra vilken kvinna som helst, det säger bara "pim-pam-pum" och han lägrar henne. Ett sällan skådat utpressningsdrama tar vid och lånekundens ultimatum till Toivonens direktör är enkelt: beviljar du inte lånet så knullar jag din fru.
Bankdirektören faller inte till föga. Han "säljer" minsann inte frun för tretusen spänn, men ringer ändå för säkerhets skull henne för att varna för främmande män som försöker förföra. Det borde han inte ha gjort. Det tar hus i helvetet och välbärgade Hornhattula riskerar bytas ut mot en etta i Gammelbacka, med trangia, barn varannan vecka och en tredjedel så stor lön; såsom det gick för hans frånskilde bror.
Snart är det ombytta roller och Kari-Pekka Toivonen är i desperat behov av Don Juan Viitanens goda råd då hans fru slängt ut honom och vill ha skilsmässa. Lånesumman trissas upp till tiotusen euro och det enda villkoret är att bankdirektören får de charmörsverktyg som krävs för att vinna frun tillbaka. Hur det går ska vi inte avslöja, men klart är att åtminstone ett piano får flyttpass innan pjäsen är till ända.
Välspelat
Galghumorn är ständigt närvarande i Jordi Galcerans pjäs Kredit, till finska översatt med Lainavaimo. Jokiteatteri, Merja Larivaaras och Kari-Pekka Toivonens familjeföretag med bas i Borgå, gör en i hög grad manustrogen tolkning av pjäsen. Avskalad rekvisita och bara två skådespelare på scenen pjäsen igenom gör att mycket står och faller på Kari-Pekka Toivonen och Toni Wahlström.
Replikskiftena är många, snabba och snåriga, men det klarar radarparet Toivonen & Wahlström med glans. Munviga med exakt kroppsspråk gjuter de liv i karaktärerna. Den universella komiken går rätt ofta på under bältet-nivå, och så mycket mer krävs inte för att få publiken att skratta.
Däremot känns speltiden på två timmar och lite till, en kort paus inkluderad, i mesta laget. I något skede känns det som att den muntliga tennismatchen blir lite väl intensiv, och som åskådare önskar man nästan att man kunde ta timeout. Samtidigt är det glädjande att det i Borgå finns en aktör som Jokitteatteri; en teater som producerar pjäser lokalt, med högklassigt skådespel. Extra roligt blir det då händelserna, som i Lainavaimo, placeras i bekant närmiljö.
- Jordi Galcerans komedi inscenerad av Jokiteatteri.
- rollerna: Kari-Pekka Toivonen och Toni Wahlström.
- Bakom scenen: Olli Johansson, teknik, Kaisa Tiri, grafik, Edvin Nurmela, ljud, Merja Laarivaara, Aarne Toivonen, Meeri Toivonen, Akusti Toivonen, Aatos Toivonen.
- Premiär på Kulturhuset Grand den 8.10. Spelas ytterligare sju gånger fram till den 1.11.