Bargum behärskar novellens stilspråk
Eventuella fördomar kommer på skam efter genomläsning av Johan Bargums 50-årsjubileumsantologi som författare med titeln Noveller. Gammal skåpmat smakar nämligen fortfarande förträffligt och vem är väl den läsare som kan säga sig ha full koll på Bargums noveller under fem decennier.
Novellen är ett kapitel för sig. Jämfört med romanen ska författaren på relativt få sidor få fram det väsentliga. Ledorden är förtätning och intensitet.
Genren har rätt länge levt i skuggan av romanen men på senare tid har den igen aktualiserats i Svenskfinland genom namn som Peter Sandström, Mårten Westö, Anders Larsson, Philip Teir och Johanna Holmström.
I det sammanhanget är det skäl att minnas Johan Bargum. Han behärska genren såväl tekniskt som substantiellt och med en finess man inte gärna kan kalla annat än genial. Skam till sägandes har mina tidigare bekantskaper inskränkts till Charlie Boy som jag då det begav sig i en recension jämförde med Ernest Hemingway.
Gammalt och nytt
Men den föreliggande antologin erbjuder givetvis så mycket mer. Urvalet omfattar nämligen novellsamlingarna Svartvitt (1965) , Husdjur (1986), Resor (1989), Charlie Boy (1995), Avsked (2003) samt de två nyskrivna texterna Julafton och Villa till salu från i år.
Om novellerna för somliga handlar om ett kärt återseende med Bargums egenartade, absurda eller mycket vardagliga novellkaraktärer är det för andra idel nyheter som står och väntar i antologin. Därför kan vi tala om en samling med sitt eget berättigande, och som fortfarande tål dagens ljus.
Eva Kuhlefelt säger det så träffande i efterordet att det är allt skäl att citera: "Här finns den intellektuella klarheten och den språkliga konkretionen, men också de absurda vändningarna, relationsproblematiken och de ständigt återkommande avskeden". Bland annat.
Manual
Rekommenderar varmt läsaren att först läsa Kuhlefehlts efterord. Det ger en manual som begripliggör läsandet på ett förträffligt sätt så man får fotfäste genast från start.
Johan Bargum visar sig som en skicklig författare, också när han ger prov på perspektivbyten från kvinna till åldrande man, från tonåring till barn. Till exempel i Abiturienten sker ett obarmhärtigt möte mellan barnet och vuxenvärlden men också i de två nya novellerna är det en förlorad barndomsvärld som kastar sin skugga över vuxenlivet.
Novellerna i Resor fokuserar sig inte oväntat på resandet ur olika perspektiv medan Avsked behandlar uppbrott, parförhållandet som tar slut, en sommar som övergår i höst.
Djur och skräck
Novellerna ur Husdjur är direkt mångbottnade. De återspeglar dels novellkaraktärernas själslandskap, dels kan de också ha funktion av budbärare av något som håller på att ske, inte sällan med katastrofens kännetecken.
Skräcktemat finns med i olika skepnader och inleds ofta med en idyllisk yta med uppdämda disharmonier undertill. Ett paradexempel är Karon där självaste Döden i svart båt och med hund ombord besöker en kvinna på idyllisk sommarseglats med familjen. Harmonin förvandlas som i ett trollslag till något djupt obehagligt och ren skräck.
Men i Bargums värld finns också exempel på det motsatta, på en humor, på en vänlighet som berör mitt i en vardag befolkad av litet bortkomna och tafatta, men nog så igenkännbara individer.
Sist men inte minst gör naturligtvis Johan Bargums språkliga elegans läsandet till ett nöje. Och den gör det oberoende om det sker i texter med samhällsanalytisk skärpa, i noveller med undertoner av vemod och klarsynthet eller en befriande humor.
- Jubileumsantologi med ett urval av de bästa novellerna av Johan Bargum sedan debuten 1965 samt två nyskrivna noveller.
- Utgiven på Schildts & Söderströms förlag, 2015, 382 sidor.