En svunnen värld av reklam
Utställningen Kilimanjaro Hotel ger en spännande inblick i en tillvaro som inte längre finns. En tillvaro som dominerades av granna reklamer, målade av lokala konstnärer i östra Afrika.
LOVISA Den prisbelönte fotografen Tuomo-Juhani Vuorenmaas utställning på Konstvinden bjuder på en fascinerande vandring genom den reklamvärld som en gång fanns i städer och byar i Kilimanjarotrakten i Tanzania. Den visar reklamer skapade av lokala konstnärer som på 1980- och 90-talen prydde fasader och skyltar utanför restauranger, friser- och skönhetssalonger, barer och butiker.
Vuorenmaas dokumentation visar upp naivistiska, färgglada och estetiskt tilltalande målningar av ett samhälle i förvandling. Samtidigt är de västerländska varumärkena, de globala jättarna, som skymtar i nästan varje reklam en påminnelse om marknadskrafternas framfart.
Vuorenmaa vistades mellan åren 1983 och 1996 längre perioder i Tanzania och fick följa med hur den bildmässiga reklamen framhävdes i ett samhälle där regelbundna tevesändningar saknades och där människorna sällan hade möjlighet att se filmer eller illustrerade tidningar. Han såg hur de internationella varumärkena gjorde intrång i städer och byar där konsumentskydd var ett okänt begrepp.
I stället hyllade man dessa varumärken eftersom de uppfattades som synonymer till livsstil och levnadsstandard. Lokalt producerade produkter fick ge vika för utländska dito. Som Vuorenmaa konstaterar i en text i anslutning till utställningen: "Ingen förstår varför du vill dricka Safari från Tanzania eller ens Tusker från Kenya, när man kan få Budweiser och Heineken."
Uppklädda par
Den nationella reklambildssamlingen som Vuorenmaa fotograferat finns inte längre kvar utan har ersatts av de internationella storföretagens symboler och logor. Enligt Vuorenmaa kan detta ses som en förlängning på den erövring som inleddes i slutet av 1800-talet. "I Europa delades Afrika upp med linjal och penna mellan släktingar. Nu är det varumärken som delar upp världen. Bolagens flaggor vajar högst uppe i stället för de nationella symbolerna."
Med på utställningen finns ett flertal fotografier av reklamer som är både exotiska och tankeväckande. Reklambilder från 1983 och 1996 som prytt restauranger avbildar män och kvinnor, prydligt klädda i kostym och slips respektive klänning. En intressant iakttagelse är att både männen och kvinnorna dricker, här är inte alkohol en dryck som bara är männen förunnad.
Fina miniatyrer
Reklamen för krämen Amira, fotograferad 1996, är däremot beklämmande. Det handlar om ett hudblekningspreparat, ett av otaliga som sålts i delar av Afrika.
Enligt ett reportage som svenska Yle gjorde i fjol höstas är fenomenet att bleka sin mörka hy fortfarande vanligt i Afrika och trots att myndigheterna förbjudit krämerna är den svarta marknaden för dylika preparat stor. Krämerna innehåller ofta starka kemikalier som kan vara till stor skada för huden. Enligt den amerikanska professorn Kelly M. Lewis som forskat i fenomenet är syftet med hudblekning bland annat att kvinnor och män vill se vackrare, vitare och mer europeiska ut, ett ideal som härstammar från kolonialismen.
Vuorenmaas skickligt gjorda miniatyrmodeller av affärsbyggnader och reklamställningar ger utställningen en extra dimension. Tack vare dem får man en tydligare bild av hur fasaderna kunde se ut.
En fråga som trots allt väcks är hur tanzanierna själva uppfattar utplåningen av det nationella reklambildsarvet. Den frågan ger utställningen inget svar på.
Utställningen pågår fram till den 4 oktober 2015 på Konstvinden.