Livets förgänglighet inspirerar
Petri Hytönen är bildkonstnären som gillar att laborera med material och tekniker. Motiven kan ibland vara dystra men han målar alltid med glimten i ögat.
BORGÅ I Petri Hytönens ateljé råder konstnärens kaos. Det betyder att en oinvigd besökare har litet svårt att orientera sig i den oräkneliga mängd av saker som finns utspridda i rummet. Att här ändå finns ett system står klart efter en stunds betraktande. En del av rummet är avsett för sprutmålning, ett annat för skissande, ett tredje för upphängning av färdiga verk och ett fjärde för musiklyssning.
Hörnan för musik består av en imponerande samling av cd-skivor och gamla c-kassetter. Däremellan står hyllor, skåp och lådor fullpackade med målburkar, paletter, sortiment av penslar och skisspapper. Rummet fulländas av en magnifik utsikt som sträcker sig över Gamla stans gröna och svarta plåttak ända till höghusen i Näse.
Petri Hytönen flyttade till Borgå med sin familj år 1996 just på grund av arbetsrummet. Huset på Borggatan inkluderade en perfekt fastighet som lämpade sig som arbetsrum både för honom själv och för hustrun Marika Kaarna som också är bildkonstnär. Fastigheten som hyser bägges ateljéer, är ett gammalt snickeri vars verksamhet upphörde i början av 1990-talet. Hytönen har sin ateljé på loftet, hustrun på våningen nedanom.
Livet är kort
Det finns konstnärer som ogärna talar om sina verk, om arbetsprocesser, motiv och eventuella syften. De låter hellre betraktaren analysera fritt och dra sina egna slutsatser. Petri Hytönen hör inte till dem. Just nu förbereder han sig för en separatutställning i Galleri Heino i Helsingfors som öppnar i september. Utställningen lär bjuda på standardmaterial à la Hytönen men det gör inte honom mindre entusiastisk.
– Temat är mänskligheten med fokus på medmänsklighet, vad vi är, varför vi är. Jag grubblar också över ojämlikhet människor emellan och på förgängligheten. Hur vi än ser på saken är vi bara besökare här, en människas liv är väldigt kort.
Bildmotiven varierar från uteliggare och tiggare till solbadare för vilka festen är över. Fascinerande är också målningarna av knappt skönjbara människor som gungar. Några målningar som avbildar människor i båtar känns skrämmande aktuella. Så gott som alla motiv har himlen som fond.
Hytönen visar en bildserie av sina nyaste verk på datorn. När målningarna glider förbi på skärmen förstärks intrycket av att de hänger ihop och återberättar en historia.
– Jag har alltid gillat det berättande sättet att måla och arbetar ofta kring ett specifikt tema. När barnen var mindre fick jag mina motiv från dem. Det blev mycket legogubbar och andra leksaker.
Legomålningarna har blivit särskilt populära i Sverige, närmare bestämt i Skärhamn på västkusten där Nordiska akvarellmuseet finns. Museet har några av Hytönens legomålningar i sin samling och de har också varit utställda i en installerad lekhörna som en del av barnens lek.
Hytönens målningsteknik är akvarell, som hör till de svårare teknikerna inom bildkonsten. Han bemästrar tekniken och knepen suveränt och har arbetat fram ett alldeles eget uttryckssätt som hyllats såväl i Finland som internationellt.
Igenkänning
Konstnärsyrket var inget självklart mål för Hytönen när han i tonåren började fundera på framtiden. Alternativen var att fortsätta inom toppidrotten eller satsat på en karriär som musiker efter studier vid pop- och jazzlinjen vid Åggelby musikinstitut. Men hur det nu kom sig sökte han in till Konstindustriella högskolan och lyckades på första försöket.
– Jag visste redan i tonåren att jag inte skulle klara av att jobba under någon annans kommando. Även om man som konstnär ständigt utsätter sig för allmänhetens blickar och kritik är det något i det hela som tilltalar mig. Att vara konstnär är litet som att vara toppidrottare, man måste övervinna sin ribbskräck.
Hytönen bygger ofta upp sina målningar som kollage i vilka kontrasterna avlöser varandra. Skarpa konturer och tydliga figurer blandas med dimhöljda element. Slutresultatet är inte sällan en nästan drömlik bild av något vardagligt och bekant.
Han är också en vän av experiment och har laborerat med olika former av installationer och fotografi.
– Jag har gjort en del sprutmålade fotorealistiska målningar men de känns litet tråkiga att göra. Att bearbeta känslomässiga existensfrågor på duk med akvareller känns lugnare att jobba med just nu.
Ett pågående projekt som ger variation till målandet är samarbetet med Jenni Tuominen, den i Borgå bosatta grafikern och Marimekkodesignern. Hytönen visar några svartvita teckningar i tusch på stort papper som duon gjort tillsammans och som ska hängas upp i Borgå museums fönster i Gamla stan i sommar.
Vad är konst?
Trots att Petri Hytönens motiv kretsar kring stora existentiella frågor om liv och alltings förgänglighet är han ingen dyster filosof som arbetar med pannan i veck. Hans målningar är heller sällan mörka även om motivet ibland kan vara det. Genomgående tycks i stället vara att måla med glimten i ögat. Humorn är hela tiden närvarande i hans funderingar över livet och i hans sätt att samtala. Det är lätt att se varför han är en omtyckt lärare i bildkonst, något han hunnit vara i många år vid olika skolor.
Lektorskapet vid Bildkonstakademin lämnade han i fjol efter att ha beviljats ett fem år långt bildkonststipendium av statens bildkonstkommission. Hytönen har funderat mycket på vad konst är och vad det innebär att vara konstnär.
– Naturvetenskaper har alltid intresserat mig och jag läste lång matematik och lång fysik i gymnasiet. På ett vis är matematiker och fysiker också konstnärer eftersom de måste använda kreativt tänkande. För en tid sedan hörde jag en väldigt fin beskrivning av vad en konstnär är i ett teveprogram: Att göra konst är som att andas, det är något som bara händer, naturligt och obemärkt.
- Östnyland besöker konstnärer i regionen i det viktigaste av rum för skapandet.
- Den första delen om keramikern Elina Sorainen ingick i ÖN den 9.5, den andra om illustratören Bo Haglund den 20.5, den tredje om skulptören Kirsi Kaulanen den 30.5 och den fjärde om textilkonstnären Raija Jokinen den 10.6.
- Serien avslutas med bildkonstnär Petri Hytönen.