Linnovaaras värld flyttar in i boden
En värld av färg och fantasi lyser i sommar upp en av bodarna på Hommanäs gård utanför Borgå. Det är Juhani Linnovaara, 81, som ställer ut ett ystert tavelsampel i anslutning till Café Löfving.
BORGÅ Borgåkonstnären Juhani Linnovaara, en av Finlands internationellt sett mest kända nutidskonstnärer, målar helst episoder som fastnat i minnet och som pockar på att förvandlas till en bild på tavelduken.
– Jag målar mina upplevelser så att jag själv kan se dem i bild framför mig samtidigt som jag delar dem med andra.
Tavlorna, som hänger under bjälkarna i gårdsboden, löper som ett tvärsnitt genom Linnovaaras konst och är målade under en längre tidsperiod. Motiven präglas av en lätt surrealism, många har också en humoristisk underton och befolkas av spännande små varelser. Många gånger är det fråga om mellanting mellan människa och djur som på duken förvandlas till hans alter egon. Klara färger, till och med neonnyanser som i fartfyllda tavlan Nattens väktare med en motorcyklist i huvudrollen, formligen lyser upp de naturfärgade väggarna
Motorcyklar och fartens tjusning finns med i några av de utställda tavlorna, men så är motorcyklar också ett motiv som Juhani Linnovaara återkommit till upprepade gånger genom åren. Målaren är motorcykelentusiast – hemma i garaget står en BMW Sport årsmodell 1956 – och han målar gärna de muskulösa fordonen på två hjul också om han inte längre själv sliter vägarna sittande i motorcykelsadeln.
Ormen i paradiset
Juhani Linnovaara målar fortfarande aktivt i ateljén hemma på Brunnsgatan i Borgå. Sin frodiga fantasi har han som ständig följeslagare och motivmässigt återvänder han om och om igen till levda äventyr och erfarenheter. Till exempel har han upplevelserna i Amazonas i färskt minne och i synnerhet djungelns kakofoni, som då det begav sig gjorde ett oförglömligt intryck.
– Ljudmattan var öronbedövande, kvittrande fåglar och tjattrande vrålapor. Jag kommer ihåg hur jag klättrade upp på en höjd och beundrade regnskogen som bredde ut sig under mig. Plötsligt blev jag varse en grön orm som sakta slingrade sig mellan mina ben. Jag tänkte att det var bäst att stå helt stilla och då ormen ringlade i väg beundrade jag den, den var så vacker. Senare fick jag veta att det var en grön mamba och om jag hade rört på foten så hade jag inte varit här i dag.
Juhani Linnovaara stämmer av med frun Leena – det är hon som har stenkoll på årtalen i deras liv – och det visar sig att den sju veckor långa resan runtom i Sydamerika gjordes 1986. Från den perioden ställer han ut tavlan Lilla Amazonen, ett ystert grönskande verk där hans ormbekanting figurerar som centralgestalt. Tavlan är ett serigrafitryck, ovanligt i Finland på den tiden, och i och för sig inte så frekvent förekommande hos Linnovaara själv heller.
Produktiv
– Mestadels målar jag och då använder jag ofta akrylgouache som ger en matt yta. Resultatet påminner om akvarell men ger ett något mer täckande och hållbart resultat.
Produktiviteten är det inget fel på och Juhani Linnovaara berättar att han har ett knippe halvfärdiga arbeten i sin ateljé.
– Konstnärens yrke är till naturen sådant att det aldrig går att lösgöra sig och bara sluta. Dessutom är det privilegium och en sann glädje att få måla.
På Hommanäs gård, de vill säga partisanen Stefan Löfvings kronohemman från 1700-talet, ställer Juhani Linnovaara ut för första gången men den forne gårdsägaren är bekant sedan tidigare. För några sedan hängdes ett porträtt på partigängaren upp i mangårdsbyggnadens matsal. Den här gången fick Linnovaara, också känd som porträttmålare, forma porträttet ur egen fantasi – några bilder på Stefan Löfving finns nämligen inte bevarade.
Juhani Linnovaara ställde senast ut i Borgå i januari 2014, då i form av en retrospektiv utställning på Kaplansgården, konstnärens 80-årsdag till ära.