Graffitiworkshopen gav mersmak
Graffitiworkshopen som ägde rum i slutet av veckan blev en succé. Nu planeras en uppföljare.
BORGÅ Det blåser kraftigt under en kraftig sol på sandplanen utanför Konstfabriken. Ibland tar vindpustarna tag i en papplåda och slänger i väg den så att innehållet rullar över marken. Musiken från en boombox överröstar det mesta i konversationsväg.
Några flickor och pojkar står och stirrar koncentrerat på fanerväggen som kom upp i samband med projektet Urbcult för en tid sedan. I händerna har de sprayfärger.
Det är torsdag, och i dag är första dagen i graffitiworkshopen som ska pågå till fredag. Här får vem som helst handledning om de vill pröva på att måla på väggen med sprayfärger, eller med en form tusch som använder samma sorts färgpigment, en sorts akrylfärg.
Bra idé
Adalet Ebrahimi, som fyllde arton för ett par dagar sedan, har tagit sig hit som en del av stadens Konst- och hantverksverkstad. Just nu spraymålar hon en dödskalle och en Grey, den arketypiska utomjordingen med sneda ögon.
Det hela är fantastiskt, tycker hon.
– Det är sjukt coolt. Unga kan uttrycka sig själv på det här viset, via gatukonst.
Att det är lagligt i och med projektet Urbcults vägg är också bra. Man får måla vad man vill utan att behöva vara rädd för några konsekvenser. Hon tycker också att graffitin fått ett bättre rykte.
– Förut associerade man det med vandalism. Nu är det annat. Konst. Och många har kommit hit för att måla, så det är riktigt kul.
Bakom arrangemanget står Esa Tapanainen och Jukka Muhonen. Tapanainen, som har ett galleri i Konstfabriken, tyckte att man borde få lite liv på torget utanför, och gärna ungdomar.
– Om ingen gör något så blir det inget heller. Så jag föreslog iden med en workshop för Jukka, och så började vi organisera.
Jukka Muhonen, som normalt är handledare på Konst- och hantverksverkstaden, tände genast på idén.
– När Urbcults väggar dessutom redan var här så var det bara att sätta i gång.
– Meningen är att visa att graffiti inte bara är att söla ned. Det kan vara konst.
Motkultur och populärkultur
Detsamma säger Mikko Silventoinen som plockades in som en sorts lärare. Han har bakgrund i gatukonsten och ser positivt på det hela. Visserligen är graffitin en motkultur, ett sorts antietablissemang, men den kan också vara rumsren.
Silventoinen tror att graffiti har blivit mera accepterat i och med att graffitibokstäverna populariserats till exempel på barn- och ungdomskläder.
– De syns överallt. I kretsarna kanske man har olika syn på den saken, men jag tycker att det är bra. Och det tar ju inte bort graffitins rötter.
Han tycker att väggen ger unga en chans av "måla av sig".
– Graffiti härstammar från frustration och utanförskap. Här kan unga testa på och se om det är för dem. En del kanske också sedan hittar de konstnärliga dimensionerna.
En av de som prövar på är Elmeri Ruotsalainen som just nu målar en abstrakt tavla med tuscher på en liten skiva. Det är lite svårt att få grepp om det man ska måla om ytan är stor som en vägg.
– Därför börjar jag litet. Så småningom ska jag ta sprayburken och börja måla på väggen. Jag trivs här, stämningen är bra.
Försöket med workshopen gav mersmak. Esa Tapanainen tror därför att det blir ett till likadant evenemang senare.
– Det blir nog redan senare i sommar.