Klassiker i ny skepnad
Det är bra när en Thalias tjänare såsom Vanda Teaterförening tänker i nya banor i föreställningen Skönheten och Odjuret. Men man tvingas suga på karamellen en god stund innan den får den rätta sötman.
Som förlaga står den franska 1700-talssagan Skönheten och odjuret, berättelsen om den till odjur förvandlade prinsen som Skönheten till sist tar till sin make och därmed bryter förtrollningen. Sagan har filmats ett flertal gånger men blev världskänd när Walt Disney Pictures gjorde animationsfilm på den 1991.
I Vanda har man gjort en alldeles egen version av första akten.
Det bjuds inte bara, som det heter, på "musikalisk komedi", utan på teater i teater, för minsann kommer inte ett färggrant teatersällskap vandrade till den Röda kvarnen (Veinin Mylly) för att spela just Skönheten och odjuret.
Scenen byggs upp, teaterdirektören (Nina Leskinen) peppar sina adepter och hälsar publiken välkommen men allt utmynnar i kaos. Regissör (Annika Rautoma) och manusförfattare (Gun Granholm-Sinkko) är oense om det mesta, sufflösen (Fredrika Fellman) gör sitt för att ställa sakerna till rätta, men med skralt resultat. Skådespelarna med Primadonnan (Linda Helaskoski) i spetsen vet till sist varken ut eller in. När dessutom en av huvudrollsinnehavarna har försvunnit är katastrofen ett faktum.
Lösa trådändar
Sång, musik och diverse galenskaper avlöser här varandra i snabb takt. Visst låter det roligt och kunde ha fungerat, men dels har inte alla huvudaktörer den rätta scenutstrålningen, dels har de inte fått tillräcklig personregi, vilket resulterar i ett långdraget och uttröttande skrik och skrän.
Det är nu bara inte så enkelt att få till ett fungerande manus. För många kockar och för lösa trådändar är åtminstone inte den rätta melodin.
Men det tar sig lyckligtvis. I andra akten leder nämligen Teaterspöket (Eeva Saastamoinen) snabbt handlingen in på rätt spår både genom sång och tal. Också dräkterna är de klassiska och hela föreställningen ter sig med ens både rolig och får finess.
Förvandlingsnummer
En hästskötare (Emil Nordberg) tvingas motvilligt agera Skönheten, Primadonnan får en egen roll att bita i som Odjuret, Skönhetens elaka systrar och deras fader, sjökaptenen, tillsammans med de övriga drar nu alla med emfas sitt eget strå till stacken och föreställningen är räddad.
När också Jesper Eklunds musik genomgående är bra och omväxlande kan man verkligen tala om ett genuint förvandlingsnummer.
Vanda Teaterförening hör till de teatrar som har förmånen att uppträda med såväl gamla ringrävar som nya förmågor: alla som vill får och skall få spela teater.
Samtidigt inledde teatern traditionsenligt den finlandssvenska sommarteatersäsongen. Trots mulna skyar och något enstaka regnstänk gick man torrskodd genom föreställningen, både i ordagrann och i bildlig betydelse.
-
Vanda Teaterförening
Vid Veinin Mylly, Dickursbyvägen 42. - Regi: Dan Söderholm.
- Manus: Mia Portin & ensemble.
- Scenografi: Peter & Barby Fellman.
- Dräkter: ensemblen med familjer.
- I rollerna: teaterensemblen.
-
Premiär: 26.5.15.
Speltid: ca 1 t 30 min. inkl. paus.
Visas ännu 13 ggr fr.o.m. 28.5. till den 17.6.