Ensamhet och kärlekslängtan
Den japanske författaren Haruki Murakami sviker inte sina fans med den nya novellsamlingen Män utan kvinnor.
Män utan kvinnor
Novellsamling av Haruki Murakami.
Utgiven på Norstedts förlag 2015, 262 sidor.
Svensk översättning Eiko och Yukiko Duke.
Utkommit med bland annat romanerna Norwegian Wood, Kafka på Stranden och IQ84-trilogin samt den senaste novellsamlingen Elefanten som gick upp i rök.
Haruki Murakami, född i Kyoto 1949, men sedan länge bosatt i Tokyo, är en författare vars namn brukar dyka upp i samband med utdelningen av Nobelpriset i litteratur. Det säger en del om hans kvaliteter.
Murakami slog igenom som novellförfattare och är känd för sin magiska realism och för att berättelserna, som ofta handlar om ensamhet och längtan, egentligen saknar vad man brukar kalla en poäng.
Trots det kan Murakami konsten att fånga läsarens intresse. Det som händer i berättelserna tilldrar sig på nämligen också på ett undflyende abstrakt och symbolistiskt plan. Det är genom intuition och konsten att få läsaren att projicera sig själv i skeendena han når han fram till sin publik på ofta ett försynt men ändå skickligt sätt.
Missräkningar
Haruki Murakamis huvudpersoner bär inte sällan på trauman från barndomen. I regel utsätts de också för större eller mindre besvikelser och missräkningar. Någon kommer inte in på den högskola föräldrarna förväntat sig, någon annan blir längre fram i livet bedragen av sin äkta hälft. Eller så dör livskamraten. Medan livet obekymrat mal på.
Människorna i Murakamis värld uppfattar vanligtvis tillvaron och sig själva som gråa och trista, vilket inte nödvändigtvis behöver stämma överens med verkligheten. Jag tänker här på huvudpersonen i Haruki Murakamis senaste roman på svenska, Den färglöse herr Tazaki, som var allt annat än färglös. Samma självförnekelse återspeglas också i Män utan kvinnor.
Kärlekens ansikten
Murakami är knappast lätt att begripa sig på men de som gillar hans sätt att skriva känner igen sig i den föreliggande novellsamlingen. Konstigt nog har den samma svenska titel som Ernest Hemingways roman från 1927.
I en handfull berättelser möter vi ensamma, litet egendomliga män och deras förhållande till kärleken eller snarare frånvaron av den. I bakgrunden snurrar gamla jazzskivor på skivtallriken.
En skådespelare hyr en kvinnlig chaufför och berättar småningom, bit för bit för henne att hans döda hustru hade en affär med en annan man. Och varför hon hade det.
Novellen Yesterday har en viss anslutning till The Beatles kända låt, men mera till huvudpersonens klasskamrat som talar en perfekt Kansai dialekt. Så försvinner han i tomma intet. För att återkomma efter 16 år.
I berättelsen Oberoende organ tar sig den redan till åren komne, inbitna ungkarlsprofessorn med sin charm och bildning för sig av vackra, tilldragande kvinnor till höger och vänster. Vilket han gjort hela sitt liv. Tills något händer.
Sagoflöde
Till bokens bästa noveller hör Scheherazade, kvinnan som lånat sitt namn från sagoberätterskan i Tusen och en natt. Hon besöker varje vecka en rik man, för att ligga med honom och efteråt berätta en historia, bland annat om hur hon i ett tidigare liv var ett nejonöga på havsbottnen, där hon vajade tillsammans med sjögräs i havsströmmarna.
Märkligast är novellen där huvudpersonen inser att han en morgon förvandlats till Gregor Samsa i Franz Kafkas roman Förvandligen. Mest tilltalande ter sig Kino, mannen som efter att hustrun lämnat honom för en annan man, öppnar en liten krog på en bakgata i Tokyo. Här träffar han en gåtfull kvinna och en märklig man. När han blir hemsökt möter han till sist även sig själv.