Lea Seppälä målar sagornas Lappland
Lea Seppälä hittade sitt själslandskap i Lapplands mångfacetterade natur, vid randen av Ishavet. Nu ställer hon ut en serie tavlor på temat Saagoja där det sagolika Lappland står i fokus.
LOVISA Lea Seppäläs fascination för Lappland fick sin början redan som barn. Hon fördjupade sig i och tjusades av Yrjö Kokkos barnböcker med lapplandsmotiv och fastnade för folket i norr som levde i symbios med naturen, men på naturens villkor.
På 1960-talet gjorde Seppälä sin första Lapplandsresa och sedan dess har det blivit många till. Bland annat makens guldinmutning har resulterat i årliga besök i anslutning till guldvaskningstävlingar. Det är resultatet av den senaste resan norrut, den som gjordes i fjol höstas, som nu visas i ett av rummen i Almska gården i Lovisa.
– Ruskan var inte särskilt praktfull i fjol. Marken gick i höstfärger men inte träden i den utsträckning som de brukar.
Lysande nyanser
Höstfärgerna, eller snarare dess alla skimrande nyanser, finns i högsta grad med i Lea Seppäläs oljemålningar. En nästan självlysande räv tassar fram under en djupblå natthimmel vars yta sprängs av ett neonskiftande norrsken. På en annan tavla vilar en skinande vit dalripa i en vackert ruskafärgad vegetation.
Djur, i synnerhet fåglar, har alltid intresserat Seppälä och hon tycker om att röra sig i i vegetationen och följa med naturens skiften.
– Jag följer med naturen noga. Råkar jag på fåglar, djur eller växter som jag inte känner igen så tar jag boken i hand och slår upp dem.
Berättartradition
Ett annat starkt element som Lea Seppälä lyfter fram, i paritet med naturen, är lappländsk berättartradition i form av nedärvda sagor och berättelser. Kaunispääs förvandling till turistort gjorde henne förskräckt och väckte fjällväsendet Staalo till liv i hennes fantasi.
– Staalo är ett monster som lever i fjällen och som enligt traditionen äter folk som tappat bort sig, berättar hon om motiven som föreställer en rätt ruggig typ.
Schamantrummor, hällristningar och fornfynd går också igen i tavlornas tematik.
– Det finns någonting extra med Lappland.
Lea Seppälä målar i olja på duk och med tydliga, kraftiga penseldrag lockar hon fram en sagolikt färgsprakande, lappländsk stämning. En av tavlorna, som föreställer skira fjällbjörkar, är målad blandteknik med olja och tusch på duk.